KH2014 Suositus KH2014 Suositus

För tidig förlossning
Patientinformation |  Publicerad: 2012-11-28  
Teija Riikola, Jukka Uotila och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

För tidig förlossning

Patientinformation
28.11.2012
Teija Riikola, Jukka Uotila och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Ennenaikainen synnytys»1

För tidig förlossning är en risk både för modern och för fostret. Därför är det viktigt att modern i tid uppsöker hälsovårdscentralen för undersökning om hon får följande symtom: regelbundna eller smärtsamma sammandragningar, smärta i nedre delen av buken eller i korsryggen, tyngande känsla i bäckenet, blodig, blodblandad slemmig eller vattnig flytning.

Med sunda levnadsvanor också under graviditeten kan man minska risken för en för tidig förlossning: genom att sluta röka och använda rusmedel, få behandling mot urinvägsinfektioner och könssjukdomar och genom att se till att kroniska sjukdomar behandlas så bra som möjligt.

Symtom

De första tecknen på en för tidig förlossning är regelbundna eller smärtsamma sammandragningar, som kommer minst fyra gånger under 20 minuter, som varar mer än 30 sekunder och som man kan känna med händerna. Också smärta i nedre delen av buken eller i korsryggen, en tyngande känsla i bäckenet, att fostervattnet går och blodig, blodblandad slemmig eller vattnig flytning tyder på en hotande för tidig förlossning.

För tidig förlossning

  • något för tidig: 34–36+6 d graviditetsveckan
  • måttligt för tidig: 28–33+6 d graviditetsveckan
  • mycket för tidig: tidigare än 28 graviditetsveckan

Oregelbundna sammandragningar är i allmänhet ofarliga

Smärtfria och oregelbundna sammandragningar är vanliga under graviditeten och är i allmänhet ofarliga. De orsakar sällan en för tidig förlossning. Att det läcker en liten enstaka skvätt vätska är också vanligen ofarligt.

Under graviditetsveckorna 28–30 har man vanligen sammandragningar i genomsnitt fyra till fem gånger per dygn.

Bedömning först inom den öppna vården

Man undersöker symtom på för tidig förlossning på hälsovårdscentralen. Läkaren där tar ställning till om det finns risk för en för tidig förlossning.

Den gravida kvinnan får genomgå yttre och inre undersökning. Med den yttre undersökningen uppskattar man mängden fostervatten och hur sammandragningskänslig livmodern är. Med den inre undersökningen fastställer man hur lång och fast livmoderhalsen är, om den har öppnats och hur högt fostret är beläget. Dessutom undersöker man om det finns blod eller slemmig flytning i slidan, eller ökad eller illaluktande flytning som kan tyda på infektion.

Man utesluter urinvägsinfektion och klamydia (samt gonorré) genom urinprov.

Om det inte finns anledning att vänta sig en för tidig förlossning följer man med situationen inom öppenvården.

Vidare undersökningar och behandling inom den specialiserade sjukvården

Om symtomen är blodig flytning, om man misstänker att fostervattnet har gått eller om livmoderhalsen har mognat fortsätter man undersökningarna inom den specialiserade sjukvården.

På sjukhuset undersöks livmoderhalsen med ultraljud. Man kan också ta ett prov från livmoderhalsen med en bomullssticka för ett snabbtest (man undersöker halterna av den insulinliknande tillväxtfaktorn phlGFBP-1 eller fetalt fibronektin FFN). Resultaten av dessa prov gör att man bättre kan uppskatta sannolikheten för en för tidig förlossning.

Behandling

När det finns risk för att förlossningen börjar före utgången av 35 graviditetsveckan ger man kortisonbehandling för att fostrets lungor ska utvecklas snabbare. Man kan fördröja förlossningen med så kallade tokolytiska läkemedel åtminstone så länge att man hinner ge kortisonbehandling och flytta patienten till ett förlossningssjukhus.

Om fostervattnet har gått för tidigt börjar man behandling med bredspektrig antibiotika. Man sköter den för tidiga förlossningen på universitetssjukhus om graviditeten pågått 30 veckor eller mindre.

Ibland kan man förhindra en för tidig förlossning med hjälp av stödstygn i livmoderhalsen. Den metoden kan användas om det finns en strukturell svaghet i livmoderhalsen (livmoderhalsen har öppnat sig utan smärtsamma sammandragningar, i allmänhet under graviditetsveckorna 15–22). Om man använder stödstygn ökar emellertid infektionsrisken i någon mån. Sängläge minskar inte risken för förtidig förlossning hos symtomfria kvinnor med stor risk.

Prematurer (för tidigt födda)

  • prematur: födelsevikt under 2 500 g
  • liten prematur: graviditetslängd mindre än 32 veckor eller födelsevikt under 1 500 g
  • mycket liten prematur: födelsevikt under 1 000 g

För tidig förlossning

Under en för tidig förlossning följer man med moderns tillstånd speciellt noga, eftersom det förekommer mera infektioner samt blödningar och andra komplikationer med moderkakan (placentan) än i vanliga fall.

Kejsarsnitt kan i vissa situationer vara en bra lösning med tanke på barnets tillstånd. Man undviker att använda sugkopp på grund av ökad blödningsbenägenhet hos för tidigt födda. Man avväger alltid från fall till fall förutsättningar för samt fördelar och risker med kejsarsnitt och sugkopp.

Ett för tidigt fött barn är oftare än ett fullgånget barn i dåligt skick och har oftare störningar i hjärtfrekvensen under förlossningen, hjärnblödningar och också andra blödningar. Syrebrist är skadligare hos för tidigt födda än hos fullgångna barn.

Orsaker

Ju tidigare förlossningen sker, desto sannolikare är att den är orsakad av en infektion. Vilken infektion som helst med hög feber, exempelvis infektion i mag-tarmkanalen eller lunginflammation, kan sätta i gång förlossningen för tidigt, även om fostret inte skulle vara infekterat. I 25–40 procent av de för tidiga förlossningarna förekommer infektion inne i livmodern.

Riskfaktorer

Betydande riskfaktorer för en för tidig förlossning är tidigare för tidig förlossning eller missfall under mitten av graviditeten, flerbördsgraviditet, strukturella avvikelser i livmodern, tidigare kirurgiska ingrepp i livmoderhalsen, blödning under den andra tredjedelen av graviditeten och graviditet som har börjat genom överföring av embryo efter provrörsbefruktning.

Rökning fördubblar risken för förtidig förlossning och användning av kannabis, amfetamin eller kokain ger en två till tre gånger större risk.

Också urinvägsinfektioner och könssjukdomar ökar risken för förtidiga förlossningar. Därför bör dessa infektioner behandlas. Samlag eller övervikt ökar inte risken.

Förekomst

Under de senaste tio åren har förekomsten av för tidiga förlossningar varit oförändrad (fem till sex procent av alla förlossningar). Vid tvillinggraviditeter är risken för en för tidig förlossning sex till sju gånger större än vid en graviditet med ett foster.

I 25–30 procent av fallen av för tidig förlossning har fostervattnet gått. De övriga orsakerna till för tidig förlossning fördelar sig jämt mellan två orsaker: antingen börjar förlossningsvärkarna spontant eller så är det fråga om ett planerat tidigt kejsarsnitt, som görs av medicinska orsaker hos modern eller fostret.

Patientversionen är sammanställd utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis -rekommendation av den medicinska redaktören Teija Riikola. Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande, specialistläkaren i gynekologi, obstetrik och perinatalogi Jukka Uotila, ansvarsområdet för gynekologi och obstetrik vid TAYS.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA