KH2014 Suositus KH2014 Suositus

Patientinformation |  Publicerad:  
Kirsi Tarnanen, Airi Jussila, Alpo Vuorio och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

Crohns sjukdom

Patientinformation
31.10.2012
Kirsi Tarnanen, Airi Jussila, Alpo Vuorio och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Crohnin tauti»1

Crohns sjukdom är en kronisk, återkommande, inflammatorisk tarmsjukdom som drabbar 400 personer om året i Finland. Symtomen vid Crohns sjukdom behandlas huvudsakligen med läkemedel. Sjukdomen förekommer hos både vuxna och barn.

Hos cirka 70 % av dem som har Crohns sjukdom är sjukdomen periodvis aktiv och däremellan mindre aktiv, det vill säga i remission.

Symtom

Symtom på Crohns sjukdom kan vara magvärk, diarré eller förstoppning, trötthet, avmagring och feber. Barn kan ha afte (ytliga sår) i munnen, svullet tandkött, sår i mungiporna och svullna läppar till och med i åratal innan de får magsymtom.

Hur diagnostiserar man sjukdomen?

Sjukdomen börjar oftast småningom och med lindriga symtom. Därför kan det gå till och med år innan diagnosen säkerställs.

Om läkaren misstänker Crohns sjukdom skickas patienten för närmare undersökning. Den vanligaste undersökningen är en endoskopisk undersökning av tjocktarmen (kolonoskopi), där man också undersöker tunntarmens sista del. Vid undersökningen tar man också vävnadsprov (biopsier) för mikroskopisk undersökning.

Man kan undersöka tunntarmen med magnetkamera, datortomografi eller kapselkamera. Kapselkameran är utformad som en liten tablett som patienten sväljer och som sedan tar bilder av patientens tunntarm. Man kan använda kapselkameraundersökning också på barn, men den lämpar sig inte för patienter som man misstänker har förträngningar i tunntarmen. Kapselkameran lämnar kroppen på normalt sätt med avföringen.

Hur behandlar man Crohns sjukdom?

Man kan inte bota Crohns sjukdom, men med behandling kan man ändå minska symtomen samt andra problem och komplikationer vid sjukdomen (till exempel tarmobstruktion, varbölder eller fistlar).

Målsättningen med behandlingen är att sjukdomen lindras så att patienten är symtomfri (i remission) samt att förhindra komplikationer och att sjukdomen återkommer.

Läkemedelsbehandling

De läkemedel man använder är 5-ASA-preparat (mesalazin och olsalazin), sulfasalazin, kortisonbehandling (till exempel prednisolon via munnen), antibiotika (metronidazol) och immunmodulerande läkemedel (cytostatika och så kallade biologiska läkemedel).

Vilket eller vilka läkemedel man använder beror på sjukdomens svårighetsgrad (lindrig, mellansvår eller svår), om den för tillfället är aktiv eller i remission samt hur besvärliga sjukdomssymtomen är.

Kostnader för läkemedelsbehandlingen

Av de läkemedel som används för behandling av Crohns sjukdom hör 5-ASA, sulfasalazin, kortikosteroider, metronidazol, azatioprin, merkaptopurin, metotrexat och cyklosporin i sjukförsäkringen till den lägre specialersättningsgruppen (72 %).

För specialersättning behövs ett B-utlåtande av en läkare som är insatt i området och en ansökan av patienten.

För behandling med adalimumab (ett biologiskt läkemedel) kan man få grundersättning med ett speciellt B-utlåtande av en läkare. Utlåtandet är i kraft två år i taget.

Om det har konstaterats att man har en absorptionsstörning kan man få grundersättning för kliniska näringslösningar. Barn med fortlöpande sondmatning är berättigade till specialersättning.

Experimentella läkemedel som används vid behandling av Crohns sjukdom, såsom takrolimus, mykofenolsyra och osteoporosläkemedel, får man inte specialersättning för.

Dietbehandling

Om vissa födoämnen inte lämpar sig för Crohn-patienter kan de ha nytta av en diet där man undviker dessa. Om det finns brister i dieten eller om den är tydligt begränsad, är det bra att ty sig till en sakkunnig inom kostområdet. Lämpliga mätare för att följa med vikt och utveckling är viktindex och, i fråga om barn, tillväxtkurvor.

Vitaminer

Anemi hos Crohn-patienter beror vanligen på järnbrist orsakad av blödning, på störning i absorptionen av B12-vitamin eller på kronisk inflammation. Man åtgärdar situationen med järn eller B12-vitamin.

Eftersom den långvariga kortisonbehandlingen vid Crohns sjukdom ökar risken för osteoporos, bör man se till att man får tillräckligt med kalcium och D-vitamin (kalcium 1–2 g/d och D-vitamin 10–20 mikrogram (400–800 enheter)/d).

Operation

Mer än hälften av Crohn-patienterna måste opereras, och för vissa patienter räcker det inte alltid med bara en operation. Orsaken till att man opererar kan vara till exempel stopp i tarmen, en inre fistel, en varhärd, att tarmen spricker, en massiv blödning, långvarig anemi eller smärta. Vid operationen strävar man efter att avlägsna den del av tarmen som orsakar problem, samtidigt som man bevarar så mycket av tarmen som möjligt.

Gravida och barn

Under graviditet kan man använda de vanligaste läkemedlen som används vid Crohns sjukdom, såsom 5-ASA-preparat, sulfasalazin, kortikosteroider och azatioprin. Man kan tryggt använda metronidazol i korta kurer, men metotrexat bör inte användas under graviditet och amning. Teratologiska informationstjänsten ger mera information om läkemedelsbehandling under graviditet och amning.

Crohns sjukdom hos barn gör ofta att tillväxt och utveckling blir långsammare, och hos barn ska man fästa speciell uppmärksamhet vid näringstillförseln. Hos barn baserar sig diagnosen Crohns sjukdom på endoskopifynd, och på barn gör man endoskopi både av tjocktarmen och magsäcken. För barn använder man i huvudsak samma läkemedel som för vuxna.

Var behandlar man Crohn-patienter?

Primärvårdens uppgift är att kunna misstänka Crohns sjukdom och att skicka patienterna för närmare undersökningar.

Crohns sjukdom diagnostiseras och behandlas främst inom den specialiserade sjukvården, men långtidsuppföljning av patienter som befinner sig i ett lugnt skede kan skötas inom primärvården enligt den specialiserade sjukvårdens anvisningar.

Svåra former av Crohns sjukdom hos barn koncentreras till barngastroenterologer, och också vid lindrigare former rekommenderar man samarbete med barngastroenterologer.

Uppföljning

Under sjukdomens aktiva skeden behövs uppföljning med några månaders intervall, och under remission årligen om inte läkemedelsbehandlingen kräver tätare uppföljning.

Behovet av endoskopier avgörs individuellt, men eftersom Crohns sjukdom också är förknippad med en ökad risk för cancer i tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen, rekommenderar man att uppföljning med endoskopi görs med ett till tre års intervall när man har haft sjukdomen längre än åtta år.

Patientinformationen är sammanställd utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis -rekommendation av redaktör Kirsi Tarnanen, som är ansvarig för patientversionerna. Texten har granskats av specialistläkare Airi Jussila från Seinäjoki centralsjukhus och God medicinsk praxis -redaktören, företagsläkare Alpo Vuorio från läkarstationen Airport Mehiläinen.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA