KH2014 Suositus KH2014 Suositus

Sömnapné (obstruktiv sömnapné hos vuxna)
Patientinformation |  Publicerad: 2011-11-08  
Kirsi Tarnanen, Pirkko Brander, Ulla Anttalainen, Arja Helin-Salmivaara, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

Sömnapné (obstruktiv sömnapné hos vuxna)

Patientinformation
8.11.2011
Kirsi Tarnanen, Pirkko Brander, Ulla Anttalainen, Arja Helin-Salmivaara, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Uniapnea (obstruktiivinen uniapnea aikuisilla)»1

Med sömnapné avses andningsuppehåll under sömnen. Minst fyra procent av alla män och två procent av alla kvinnor lider av sömnapné. Sömnapné är vanligast hos 40–65-åringar. Behandlingsmetoderna består av livsstilsförändringar, CPAP-behandling, sömnapnéskena och operation.

Vid obstruktiv sömnapné förekommer återkommande, minst tio sekunder långa andningsuppehåll (apné) eller perioder av nedsatt andning (hypopné), som beror på förträngningar i de övre luftvägarna under sömnen. Om perioderna av apné orsakar sömnstörningar, dagtrötthet och andra symptom, talar man om obstruktivt sömnapnésyndrom.

Riskfaktorer

Faktorer som ökar risken för sömnapné är bland annat fetma, strukturella avvikelser i ansiktet och de övre luftvägarna, täppt näsa samt underfunktion av sköldkörteln. Också vissa mediciner som påverkar det centrala nervsystemet, alkoholbruk och rökning ökar sannolikheten för sömnapné.

Symptom

Typiska symptom vid sömnapné är dagtrötthet, andningsuppehåll, uppvaknande med kväningskänsla, torr mun, nattliga svettningar, nattligt urineringsbehov, morgonhuvudvärk – samt till och med sömnlöshet. Också kraftig snarkning är ett vanligt symptom vid sömnapné, men alla som lider av sömnapné snarkar inte.

Undersökningar

På hälsocentralen eller hos företagsläkaren kartlägger man bland annat hur mycket patienten sover, livsstil, allergier och andra sjukdomar. Också patientens yrke och arbetstider diskuteras. Vid behov hänvisas patienten till en specialläkare inom lungsjukdomar eller öron-, näs- och halssjukdomar eller till tandläkare för ytterligare undersökningar.

Den egentliga sömnapnéundersökningen, sömnregistrering, kan göras så att den omfattar EEG, det vill säga registrering av hjärnans elektriska aktivitet, och kallas då sömnpolygrafi, eller i mindre omfattande form, nattpolygrafi, på sjukhus eller hemma.

Inte ett helt ofarligt problem

Obehandlad sömnapné ger en 3–6 gånger förhöjd risk att dö i hjärt- och blodkärlssjukdom. Den ökar även förekomsten av förmaksflimmer, hjärninfarkter, förhöjt blodtryck i lungartärerna och typ2-diabetes. Sömnapné har även samband med förhöjt blodtryck, koncentrations- och inlärningssvårigheter, minnesstörningar och depression.

Den som lider av sömnapné kan slumra till då och då, så även risken att råka ut för olyckor är större än annars. Risken för olycksfall är förhöjd vid obehandlad sömnapné även om personen inte upplever sig särskilt trött på dagarna.

Det är av största vikt att sömnapné behandlas, särskilt om patienten arbetar inom ett område som kräver uppmärksamhet, till exempel som yrkeschaufför.

Behandlingsformer

Livsstilsförändringar

Sömnapnépatienter som är överviktiga rekommenderas alltid att gå ner i vikt. Viktminskning minskar mängden andningsuppehåll. Rökfrihet minskar svullnaden i slemhinnorna. Man försöker att före läggdags undvika användning av alkohol och vissa mediciner som påverkar det centrala nervsystemet, eftersom de kan öka andningsuppehållens antal och längd. Snarkning och andningsuppehåll kan minska om man sover på sidan eller på mage. Det är också viktigt att få tillräckligt med sömn eftersom sömnbrist förvärrar sömnapnésymptomen.

CPAP – övertrycksbehandling

CPAP-behandling är den primära behandlingen vid medelsvår och svår sömnapné. På natten använder patienten en mask, som ger ett lätt lufttryck i luftvägarna. Ju mer apparaten används, desto bättre är resultatet; vanligen rekommenderas minst fyra timmars användning per natt. CPAP-behandling minskar dagtröttheten och gör det lättare att hållas vaken samt förbättrar uppmärksamheten och minnet. Den har också gynnsam verkan på blodtrycket, hjärtverksamheten, sockerbalansen och eventuell depression.

Täppt eller torr näsa är en vanlig biverkning vid CPAP-behandling, vilket kan åtgärdas med luftfuktare eller näsdroppar.

Sömnapnéskena

Sömnapnéskenan är ett instrument som man har i munnen då man sover. Skenan drar underkäken framåt, vilket gör att tungan inte så lätt faller ner i svalget. Den används för patienter med lindrig sömnapné eller i svårare fall om CPAP-behandling av någon orsak inte lyckas. Skenan minskar andningsuppehållen under sömnen och därmed också dagtröttheten.

Sömnapnéskena lämpar sig inte för patienter med svår parodontit (inflammation i tandfästet). Skenan kan också förvärra vissa bettfel.

Operation

Om livsstilsförändringar, CPAP-behandling eller sömnapnéskena inte hjälper tillräckligt kan det bli aktuellt med operation: operation av övre luftvägarna (till exempel en korrigering av trånga näsgångar), radiokirurgisk operation av svalget, operation av käken (över- eller underkäken kan till exempel föras framåt) eller operation mot fetma.

En operation mot fetma avlägsnar vanligen inte behovet av sömnapnébehandling helt, men kan minska symptomen.

Uppföljning

Sömnapnépatienter med lindriga symptom följs upp inom primärvården. Handledning i CPAP-behandling, bedömning av behandlingsresultatet och uppföljningen sker åtminstone till en början inom specialsjukvården. Sömnapnépatientens andra sjukdomar behandlas inom primärvården. Effekten av sömnapnéskenor och operationer utvärderas vanligen av den enhet eller specialläkare som vårdar patienten.

Patientversionen är utarbetad utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis -rekommendation av redaktör Kirsi Tarnanen, som ansvarar för patientversionerna. Den är granskad av överläkare Pirkko Brander, specialläkare i lungsjukdomar på Hyvinge sjukhus, Ulla Anttalainen, specialläkare i lungsjukdomar och allergologi på ÅUCS klinik för lungsjukdomar samt specialforskare och undervisningsöverläkare Arja Helin-Salmivaara, vid Åbo universitet och HNS enhet för allmänmedicin.

Översättningen till svenska är gjord av hälsovårdare Carina Loman, och bekostad och granskad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA