KH2014 Suositus KH2014 Suositus

ADHD (aktivitets- och uppmärksamhetsstörning, barn och ungdomar)
Patientinformation |  Publicerad: 2012-09-24  
Teija Riikola, Irma Moilanen, Anita Puustjärvi, Tanja Laukkala, Vesa Närhi, Päivi Olsén, Leena Pihlakoski, Anu Raevuori, Liisa Virkkunen, Arja Voutilainen och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

ADHD (aktivitets- och uppmärksamhetsstörning, barn och ungdomar)

Patientinformation
24.9.2012
Teija Riikola, Irma Moilanen, Anita Puustjärvi, Tanja Laukkala, Vesa Närhi, Päivi Olsén, Leena Pihlakoski, Anu Raevuori, Liisa Virkkunen, Arja Voutilainen och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «ADHD (aktiivisuuden ja tarkkaavuuden häiriö, lapset ja nuoret)»1

ADHD (attention-deficit/hyperactivity disorder, aktivitets- och uppmärksamhetsstörning) är en neuropsykiatrisk störning som försämrar den dagliga funktionsförmågan.

Patienten bör få stöd så snart som möjligt efter symtomdebuten. Obehandlad ADHD kan göra det svårare att studera och få arbete, samt öka för vissa psykiatriska störningar, marginalisering och droganvändning.

Symtom

Centrala symtom vid ADHD är ouppmärksamhet, rastlöshet och impulsivitet. Symtomen kan variera med åldern. Det förekommer ofta andra störningar samtidigt med ADHD.

Hur man ställer diagnosen ADHD

Ett barn eller en ung person har ADHD om han eller hon har minst sex symtom på ouppmärksamhet, minst tre symtom på rastlöshet och minst tre på impulsivitet. Symtomen ska ha varat i åtminstone sex månader. Symtomen ska förekomma vid flera än en situation, till exempel hemma och i skolan. Symtomen kan vara olika svåra i olika situationer, men de försämrar klart funktionsförmågan.

Då ADHD diagnostiseras kartlägger man förekomsten av symtom och barnets eller den ungas funktionsförmåga i olika situationer (hemma, i dagvården eller i skolan, på mottagningen), samt faktorer som inverkar på symtomen. Förutom en läkarundersökning får barnet eller den unga ofta genomgå en psykologundersökning för att klarlägga funktionsförmågan. Vid behov görs också undersökningar av ergo- eller talterapeut. Att ställa diagnosen ADHD på barn under skolåldern kräver noggrann bedömning och man kan inte alltid med säkerhet fastställa diagnosen före fem års ålder. Diagnostiseringen kan göras antingen i primärvården eller inom den specialiserade sjukvården.

Symtomen vid ADHD

  • är avvikande i relation till barnets eller den ungas utvecklingsnivå
  • börjar i allmänhet redan före sju års ålder
  • försämrar funktionsförmågan och ger betydande ångest eller försämrad studie- eller arbetsförmåga.

Diagnostiska kriterier för ADHD enligt olika sjukdomsklassificeringar finns (på finska) i det elektroniska bakgrundsmaterialet «ADHD:n eri tautiluokitusten mukaisten diagnostisten kriteerien vertailu»1. Omgivnings- och motivationsfaktorer som påverkar ADHD finns i det elektroniska bakgrundsmaterialet (på finska) «ADHD-oireisiin vaikuttavat ympäristö- ja motivaatiotekijät»2.

DSM5 har tagits i bruk i maj 2013, se punkt Diagnoosikriteerit 1 i den egentliga rekommendationen (på finska) «http://www.kaypahoito.fi/web/kh/suositukset/suositus?id=hoi50061#s6»1.

Behandling

Man ska sätta in stödåtgärder genast när man konstaterar att ett barn eller en ung person har funktions- eller inlärningssvårigheter. Stödåtgärder utgörs av arrangemang inom dagvården och skolan, råd till föräldrarna om handledning av barnet eller den unga, handledning av psykolog, tal-, ergo- eller fysioterapeut samt socialväsendets stödfunktioner (stödperson eller -familj, familjearbete, annat). Dessa åtgärder kan sättas in redan innan diagnosen är säkerställd.

Man gör upp en individuell behandlings- och rehabiliteringsplan för barnet eller den unga, där man antecknar metoder och målsättningar samt vem som ansvarar för behandlingen. Behandlingen av ADHD varierar med åldern.

Behandlig av de centrala symtomen vid ADHD:

  • För barn under skolåldern används främst olika psykosociala behandlingsformer.
  • Från sex års ålder framåt kan man använda både läkemedel och psykosociala behandlingsformer.
  • Man kan inleda läkemedelsbehandlingen samtidigt med annan behandling eller om den psykosociala behandlingen har varit otillräcklig.

Vid olika övergångsskeden, som när barnet börjar skolan, måste man se till att informationen förs vidare och att stödåtgärderna fortsätter utan uppehåll. Ansvaret för att ordna stöd för barnet eller den unga ligger i första hand hos hemkommunen.

Psykosociala behandlingsformer

Med hjälp av föräldrahandledning försöker man ge föräldrarna bättre metoder att påverka sitt barns beteende. Med beteendebehandling avses styrning av beteendet i önskad riktning hemma, i dagvården eller i skolan.

Det kan vara nödvändigt med psykoterapi om det förekommer andra psykiska symtom samtidigt med ADHD. Man vet inte tillräckligt om hur ergoterapi inverkar på ADHD-symtomen för att kunna utvärdera dess effekt, men terapin kan vara till nytta för att behandla samtidigt förekommande störningar i motoriken och i sinnesfunktionerna. Det kan behövas neuropsykologisk rehabiliteriom det tillsammans med ADHD förekommer betydande svårigheter med funktionsstyrning och inlärning, och om skolans stödåtgärder har varit otillräckliga.

Med stödformen ADHD-coaching försöker man förbättra förmågan att klara sig i det dagliga livet för barn och unga med ADHD-symtom. Det finns än så länge knapphändigt med information om träningens effekt vid behandlig av symtomen.

Det finns nyttig tilläggsinformation (på finska) i rekommendationens elektroniska bakgrundsmaterial Anvisningar för föräldrar för handledning av barn eller ungdom med ADHD «Vanhemmille annettavat ohjeet ADHD-lapsen tai -nuoren ohjaamisesta»3, Strukturerad föräldrahandledning «Vanhempainohjaus ja ADHD»4 samt ADHD och beteendebehandling «ADHD ja käyttäytymishoito»5.

Läkemedelbehandling

Det är motiverat att pröva på läkemedelsbehandling om ADHD-symtomen ger problem i familjen, i skolan eller med kamraterna. De centrala symtomen vid ADHD minskar med läkemedelsbehandlig och funktionsförmågan hos barnet eller den unga förbättras. Läkemedelsbehandlig är enligt forskningen den mest effektiva behandlingsformen mot de centrala ADHD-symtomen.

Man påbörjar i allmänhet läkemedelsbehandlingen med en liten dos som man vid behov ökar till exempel veckovis. Man måste följa upp läkemedelsbehandlingen noga, speciellt i början. När man hittat den lämpliga dosen kan uppföljningen ske till exempel med tre till sex månaders intervall.

En del barn och ungdomar med ADHD-diagnos behöver läkemedelsbehandling också som vuxna. För en del kan man avsluta läkemedelsbehandlingen när symtomen har blivit lindrigare och patienten har lärt sig nya färdigheter.

Läkemedelsbehandlingen påbörjas i allmänhet med stimulantia (medellångverkande eller långverkande), antingen som fortlöpande behandling eller med uppehåll. Det rekommenderas att man gör uppehåll om man får biverkningar, så som aptitlöshet.

Kombinationsbehandlig

En kombination av läkemedelsbehandling och psykosocial behandling är effektivare mot de centrala symtomen vid ADHD än enbart psykosocial behandling.

Alternativa behandlingsformer är verkningslösa

Det finns knappast någon forskningsevidens för att alternativa behandlingsformer skulle ha effekt. Barns ADHD-symtom påverkas inte av att undvika tillsatsämnen och sackaros, eller av tillskott av essentiella fettsyror, järn, zink eller magnesium. Homeopati har ingen inverkan på ADHD hos barn eller unga.

Behandling av övriga symtom och störningar

Det kan förekomma andra störningar tillsammans med ADHD. Behandlingen av dem planeras i samband med ADHD-behandlingen.

ADHD: senare följder och prognos

ADHD-symtomen blir ofta i någon mån lindrigare med åldern. De flesta har ADHD-symtom ännu som vuxna, även om kriterierna för diagnos inte alltid mera uppfylls.

Studieframgången påverkas av samtidig förekommande inlärningssvårigheter. Barn och unga med ADHD-diagnos råkar lätt ut för olyckor, och de har ökad risk att hamna i farliga situationer ännu som vuxna.

Orsaker

Ärftliga faktorer förklarar 60–90 procent av benägenheten för ADHD. Hos föräldrar och syskon till barn med ADHD-diagnos förekommer det två till åtta gånger mera störningar än hos befolkningen i genomsnitt. Också omgivningsfaktorer inverkar, till exempel ökar risken för ADHD om mamman röker eller använder alkohol eller droger under graviditeten, åtminstone för barn som har genetiskt anlag för det. Psykosociala riskfaktorer, som allvarliga brister i basvården och i tryggheten, kan öka överaktiviteten och risken för olika störningar (till exempel beteendestörningar) samt försämra funktionsförmågan.

Man har konstaterat att det förekommer strukturella och funktionella avvikelser i det centrala nervsystemet vid ADHD.

Förekomst

ADHD förekommer hos fem procent av 6–18-åringar. Med åldern avtar förekomsten av ADHD.

Patientversionens text har uppdaterats enligt Lääkäriseura Duodecims God medicinsk praxis av den medicinska redaktören Teija Riikola. Texten har granskats av arbetsgruppen som har utarbetat God medicinsk praxisrekommendationen: Irma Moilanen (ordförande), Anita Puustjärvi, Tanja Laukkala, Vesa Närhi, Päivi Olsén, Leena Pihlakoski, Anu Raevuori, Liisa Virkkunen och Arja Voutilainen.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer