Höftledsbrott
Patientinformation |  Publicerad: 2011-11-30  
Kirsi Tarnanen, Tiina Huusko, Raija Sipilä, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet
PDF Skriv ut

Höftledsbrott

Patientinformation
30.11.2011
Kirsi Tarnanen, Tiina Huusko, Raija Sipilä, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Lonkkamurtuma»1

I Finland drabbas årligen ca 7 000 personer av höftledsbrott, de flesta på grund av att de fallit omkull. En tidig operation och effektiv rehabilitering återställer ofta funktionsförmågan, men många patienter med höftledsbrott vårdas också länge på sjukhus. Därför är det viktigt att förebygga höftledsbrott, vilket man kan göra på många sätt.

Riskfaktorer

Riskfaktorerna kan indelas i två kategorier: faktorer som ökar risken att falla och faktorer som försvagar benbyggnaden. Hög ålder, brist på motion och tidigare benbrott ökar risken för höftledsfraktur. Svaga åldringar med flera sjukdomar löper särskilt stor risk att falla omkull. Också användning av många läkemedel samtidigt ökar risken att falla.

Förebyggande åtgärder

Risken för höftledsbrott kan minskas genom att man åtgärdar alla kända riskfaktorer.

För att minimera risken för fall kontrolleras medicineringen (särskilt användningen av lugnande mediciner och sömnmediciner), synen och den fysiska konditionen, samt behovet av hjälpmedel och de faror i hemmiljön som kan öka risken att falla omkull.

För att förebygga osteoporos är det viktigt att inta tillräckligt med kalcium (1 g/dygn) och D-vitamin (20 µg/dygn), att motionera regelbundet och mångsidigt, samt att inte röka.

Om en patient vårdas en längre tid på en vårdinrättning bör man även överväga användning av höftskydd, eftersom cirka 20 procent av höftledsbrotten drabbar patienter i långvarig institutionsvård.

Undersökningar och behandling

Diagnostiseringen av höftledsbrott baserar sig på läkarundersökning och röntgenbilder.

Höftledsbrott behandlas nästan alltid med operation, som bör utföras så snabbt som möjligt för att patienten skall återfå sin rörelseförmåga.

Det finns flera operationsmetoder. Vilken metod som väljs beror bl.a. på patientens ålder, allmänkondition och övriga sjukdomar, på lårbenets och höftledens kvalitet samt på hurudant benbrottet är.

Patienten skall börja röra på sig redan den första dagen efter operationen, eftersom rörelse och effektiv fysisk träning försnabbar återställandet av rörelse- och funktionsförmågan, förebygger komplikationer och smärta samt upprätthåller ledernas rörlighet. Patienten kan vid behov använda hjälpmedel.

Varje patient får individuella instruktioner gällande belastningen av benet, beroende på höftledsbrottets och behandlingens natur. I vissa fall är man tvungen att begränsa belastningen av benet en tid.

Tillräcklig smärtlindring viktig

Det gör ont att röra ett brutet ben, så man måste se till att patienten får tillräcklig smärtlindring. Otillräcklig smärtlindring ökar komplikationerna och gör rehabiliteringen långsammare.

God medicinsk praxis -arbetsgruppen rekommenderar som smärtlindring för patienter med höftledsbrott paracetamoltabletter regelbundet (1 g x 2–3/dygn), vid behov kompletterat med oxikodontabletter. Oxikodon används endast tillfälligt, dvs. dosen minskas och medicineringen avslutas så fort smärtan lättar.

Andra åtgärder

Förebyggande medicinering mot blodpropp påbörjas genast då patienten kommer till sjukhuset och rekommenderas fortsätta i fyra veckor efter operationen. För att undvika blodpropp får patienten genast i början av sjukhusvistelsen lära sig göra andningsövningar och fotgymnastik, som sedan fortsätter under hela sjukhusvistelsen. Man kan även använda kompressionsstrumpa under operationen och efter den.

Före operationen får patienten en engångsdos antibiotika för att minska på infektionsrisken vid operationen. Urinkatetern, som förs in i urinröret i samband med operationen, tas bort så snart som möjligt efter operationen.

Att undvika nya benbrott

Patienten får genast börja ta kalcium- och D-vitamintabletter, ifall han eller hon inte gjort det redan tidigare. Läkemedelsbehandling mot osteoporos påbörjas utan mätning av bentätheten, bara man uteslutit eventuella andra orsaker till osteoporos.

Rehabilitering

Rehabiliteringen är en viktig del av vården och dess mål är att återställa patientens funktionsförmåga så snabbt som möjligt, så att han eller hon kan återgå till sitt normala liv. Ett multiprofessionellt team, som förutom av läkaren kan bestå av en sjukskötare, primärvårdare, fysioterapeut och socialarbetare, planerar och genomför rehabiliteringen tillsammans med patienten. Rehabiliteringen uppföljs och patienten hålls underrättad om hur den framskrider. Rehabiliteringsenheten samarbetar med både patienten och de anhöriga.

Utskrivning från sjukhuset

Patienten får vanligen åka hem inom fyra månader efter höftledsbrottet. Före utskrivningen görs ett besök i hemmet, där man ser hur patienten klarar av att röra sig och utföra sina vardagssysslor. Samtidigt utreds om det behövs förändringar i hemmet och om patienten behöver hjälpmedel (t.ex. handtag, halkskydd, promenadkäpp eller rollator). Man kartlägger också faktorer som eventuellt kan öka risken för att patienten faller omkull igen och åtgärdar dem om möjligt.

Patientinformationen är sammanställd utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis -rekommendation av redaktör Kirsi Tarnanen. Den är granskad av arbetsgruppens ordförande, rehabiliteringschef Tiina Huusko på Folkpensionsanstalten samt ML Raija Sipilä, redaktionschef för God medicinsk praxis på Finska Läkarföreningen Duodecim.

Översättningen till svenska är gjord av hälsovårdare Carina Loman och den är bekostad och granskad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA