KH2014 Suositus KH2014 Suositus

Drogavvänjning
Patientinformation |  Publicerad: 2006-08-17  
Tellervo Aho, Mikko Salaspuro och Annikki Savolainen
Skriv ut

Drogavvänjning

Patientinformation
17.8.2006
Tellervo Aho, Mikko Salaspuro och Annikki Savolainen

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Huumeongelmaisen hoito»1

Drogmissbruk är en fara för hälsan. Det ökar också risken för sociala problem. Behandlingen av drogberoende bör ske som ett samarbete mellan flera olika yrkesgrupper. Grunden för behandlingen är psykosociala metoder, för vilkas effektivitet man fått bevis särskilt under det senaste årtiondet. I vissa fall, såsom vid opioidberoende, kan rätt sorts medicinering vara nödvändig för att behandlingen skall lyckas. Då man vårdar en person som lider av drogberoende är det viktigt att beakta också de närstående.

12 procent av alla 15–69-åriga finländare har använt eller prövat någon drog. Den vanligaste drogen är cannabis. Finland hör inte till de värsta länderna i Europa när det gäller drogmissbruk.

Ämnena växlar: buprenorfin har under åren 2000–2004 ersatt heroinet nästan helt. Det beror på att det finns så lite heroin och det är så dyrt, och på den dåliga tillgången på ersättningsbehandling. Blandanvändning av droger, det vill säga samtidig användning av alkohol och sömn-, värk- eller lugnande mediciner eller amfetamin, har ökat.

Droger orsakar dödsfall och ökar belastningen på sjukhusen. Sjukdomar och komplikationer i anslutning till drogproblem beror antingen på ämnet som missbrukas eller på användningssätten. Sjukhusvård behövs till exempel på grund av infektioner och skador hos dem som använder droger intravenöst. År 2003 var narkotikasjukdom huvuddiagnosen i nästan 6500 fall av sjukhusvård. Räknar man med fallen där den var bidiagnos kommer man upp till nästan 9000. I genomsnitt dör drygt 150 personer per år av droger.

Kvinnor som är gravida och lider av drogberoende borde upptäckas och fås till vård, eftersom drogmissbruk utsätter fostret för många svåra problem.

Drogberoende är också ett samhälleligt och socialt problem: av dem som är i fängelse har 18 procent narkotikabrott som huvudorsak.

  • Den som vill bli av med sitt drogberoende kan vara rädd för att tala om sitt problem med en läkare, eftersom användning av droger är ett brott i Finland. Läkarens uppgift är emellertid att hjälpa sin patient, inte döma. Vårdgarantin gäller också drogproblem.
  • När man vill bli av med sitt eget drogberoende eller försöker hjälpa en närstående som lider av sådant, är det första steget mot tillfrisknande en öppen diskussion med en läkare eller personalen vid ortens enhet för behandling av drogberoende. Information om olika alternativ finns på följande adresser: www.droglanken.fi «http://www.droglanken.fi»1 och www.stakes.fi/neuvoa-antavat «http://www.stakes.fi/neuvoa-antavat»2.
  • Drogavvänjning kräver ett brett stödnät och ofta samarbete mellan flera olika sektorer. Det viktigaste är att komma i gång. Initiativet kan tas också av en närstående till personen som lider av drogproblem.

En brokig mångfald av ämnen

Droger används för deras inverkan på centrala nervsystemet. Cannabis, som kommer från hampa, verkar på centrala nervsystemets cannabisreceptorer och orsakar främst psykiskt beroende. Att röka cannabis är en liknande risk för hjärtat och luftvägarna som tobaksrökning. Det försämrar också den psykomotoriska prestationsförmågan, till exempel vid bilkörning och inlärning. Om en tonåring använder cannabis ökar risken att han eller hon senare insjuknar i schizofreni.

Amfetamin är, vid sidan av buprenorfin, den vanligaste injicerade drogen i Finland. Amfetamin, dess derivat och kokain är stimulantia, som orsakar starkt beroende. Sådana är också droger som hör till rave-kulturen, såsom extasy-tabletter.

Opioider, såsom morfin, ämnen från opium och andra läkemedel som liknar dem till verkningarna, till exempel kodein, metadon, oxikodon, dextropropoxifen, fentanyl, tramadol och buprenorfin, ökar och förstärker känslor av välbehag.

Typiskt för opioider är att man snabbt utvecklar en mångfaldig tolerans för dem, det vill säga man behöver hela tiden mer av drogen för att uppnå verkan. När opioidberoendet utvecklats, övergår den som är beroende ofta från att sträva efter eufori till att förebygga abstinensbesvär. Dödligheten bland dem som använder opioider är 20 gånger högre än bland resten av befolkningen. Särskilt stor är risken bland dem som använder kortverkande opioider, såsom heroin och morfin, eftersom dessa ämnen inte har någon takeffekt.

Blandanvändarna tar alkohol, lugnande mediciner och sömnmediciner. Blandanvändning blir allt vanligare. Benzodiazepiner, stimulerande läkemedel och värkmediciner används ofta intravenöst som droger.

Diagnostik

En person med drogproblem kan söka sig till vård på grund av infektion, olycksfall, magsymtom, problem i blodcirkulationen, förgiftnings- eller abstinenssymtom. Olika ämnen har olika verkningar, men vanligt hos personer med drogproblem är till exempel oro, slapphet, märken efter injektioner och ovanligt utvidgade eller små pupiller. Aggressivitet och paranoia utan tidigare psykiatriska symtom är ofta också tecken på drogproblem. Så är också berusning utan alkohol.

Drogtest får göras utan patientens medgivande bara om det gäller diagnostisering eller behandling av en allvarlig sjukdom eller förgiftning. Proverna tas emellertid alltid om polisen misstänker påverkan av rusmedel i trafiken och ber om test.

Om arbetande under påverkan av droger eller som drogberoende är till fara för arbetstagarens eget eller andras liv, kan arbetsgivaren kräva ett drogintyg av arbetstagaren, om det finns orsak att misstänka att denna arbetar under drogpåverkan eller är beroende av droger.

Svåra situationer

  • Amfetamin och dess derivat kan orsaka förgiftningar på grund av överdosering, orenheter och oförutsedd variation i halterna av ämnen. Symtomen växlar mycket, från snabbare puls till feber och höjt blodtryck, frenetiskt tuggande och kramper. I samband med febern kan uppkomma allvarliga muskel- och njurskador, lever- eller lungskador, koaguleringsstörning, hjärninfarkt eller hjärnblödning. Psykos kan också förekomma. Situationen är livsfarlig och kräver snabb sjukhusvård. Döden kan orsakas av rytmstörningar i hjärtat, den höga kroppstemperaturen, blödning innanför skallbenet eller koagulering av blodet i ådrorna.
  • Symtomen på kokainförgiftning kommer snabbt och kan leda till döden. Huvudvärk och kramper är symtom som också lekmannen märker. Till begynnelseskedet hör rädslor eller paranoid psykos och senare depression, som kan medföra risk för självmord. Snabb puls, rytmstörningar, hjärtinfarkt, inflammation i hjärtmuskeln, skallblödning och plötslig död samt hjärnskada på grund av hög temperatur eller kramper hör också till den farliga listan.
  • Symtomen vid opioidförgiftning beror på om det använda ämnet är kort- eller långverkande. Vid kortverkande är förgiftningssymtom bland annat andningsstopp, låg puls, lågt blodtryck och till slut koma. Pupillerna är först som små prickar, men utvidgas när blodtrycket sjunker och svullnaden i hjärnan tilltar.

Långverkande opioider, som metadon, orsakar en långvarig medvetslöshet. Buprenorfin-dödsfall orsakas vanligen av samtidig användning med benzodiazepiner och alkohol, medan dextropropoxifen lätt orsakar hjärtstopp.

I alla situationer där det finns orsak att misstänka drogförgiftning, skall patienten fort föras till sjukhus.

Abstinenssymtom och behandlingen av dem

Abstinenssymtomen är i allmänhet tydliga, utom för amfetamin och dess derivat. Inte ens efter användning av stora doser orsakar ett plötsligt avslutande kramper eller andra livsfarliga symtom. Nedstämdhet, sömnstörningar, ångest, oro, apati, trötthet och olika fysiska symtom är däremot vanliga och kan vara i flera veckor. Vid avvänjningen kan också en glömd depression bryta fram och orsaka risk för självmord.

Specifik läkemedelsbehandling för amfetamin-avvänjning känner man inte till. Men symtomen kan behandlas på många olika sätt.

  • Cannabisberoende är lindrigt, och symtomen då man slutar användningen är inte så våldsamma. De är till exempel irritation, nervositet, depression, oro, sömnstörningar och ångest. Behandlingen är terapi.
  • Depression hör till abstinenssymtomen också efter kokainanvändning, liksom sömnstörningar, oro, apati och trötthet. Hjärtklappning och andra fysiska symtom hör också till. Det är vanligt med starkt sug efter kokain. Symtomen lättar ofta också utan behandling. Vid behov kan man pröva vissa läkemedel.
  • Abstinenssymtomen efter opioider varierar beroende på vilken drog som använts. Detta påverkar när symtomen bryter ut, hur kraftiga de är och hur länge de varar. Vanligen bryter symtomen ut 1–5 dygn efter att användningen slutat. Abstinenssymtomen efter snabbverkande opioider utvecklas snabbt, till exempel efter heroin på 4–6 timmar. Efter heroin är de som värst 30–75 timmar efter den sista dosen och varar ofta en dryg vecka.

Hos kodeinanvändare kommer symtomen ganska långsamt och varar två veckor. Då man slutar använda buprenorfin kommer symtomen efter 1–3 dygn och varar 3–4 veckor.

Att vilja ha droger igen hör till abstinensbesvären hos dem som använt opioider. Ångest, oro, smärtor och värk, darrningar, kramper och kräkningar är också en del av avvänjningen. Symtomen behandlas med minskande doser av opioidagonister och antiadrenerga läkemedel. Andra symtom lindras med bland annat antiinflammatoriska smärtstillande mediciner, mediciner mot illamående och andra mot ångest.

Speciella drag hos blandmissbrukare

Ett berusningstillstånd med förvirring, koordinations- och minnesstörningar, hämningslöshet samt oberäkneligt och aggressivt beteende ger orsak att misstänka samtidig användning av läkemedel och alkohol. Symtomen kan, beroende på ämnet, vara antingen hämmande eller uppeggande. Det viktigaste är att få patienten till vård. Den som följer patienten kan ge information som hjälper vid diagnosen.

Ett abstinenssymtom kan vara kramptendens, och avvänjningen sker på avgiftningsavdelning om patienten använt stora doser, användningen är okontrollerad eller tidigare behandlingsförsök misslyckats.

Typiskt för en blandmissbrukare är att aggressivt kräva drogrecept av läkaren, gå hos flera olika läkare och förfalska recept.

Opioidavvänjning

Utan läkemedel brukar inte ens en effektiv psykosocial behandling bota opioidberoende. Därför behövs ersättningsbehandling. Där hindras det injicerade heroinet, buprenorfinet eller annan illegal opioid från att nå hjärnans opioidreceptorer, genom att patienten tar metadon eller buprenorfin via munnen. Abstinenssymtomen och opioidsuget minskar. Ett centralt mål är att få patienten motiverad för vården.

Målet med vården är att få slut på brottslighet och utanförskap, hindra användningen av andra rusmedel och möjliggöra psykosocial behandling, psykisk och fysisk rehabilitering samt studier och arbete. Man strävar också till att förhindra HIV- och C-hepatitsmitta som kommer via sprutor och nålar.

Blandmissbruk hindrar inte ersättningsbehandling och är ingen orsak att sluta behandlingen. Patienten bör ha en vårdplan, som förutom medicineringen omfattar också resten av behandlingen. Den vårdande instansen ger läkemedel för högst åtta dygn åt patienten, och aldrig på recept.

Undersökningar visar att ersättningsbehandling är effektivare vid opioidberoende än en lång avvänjning med psykosocial behandling.

Droger, graviditet och barnet

Droger orsakar utvecklingsstörningar hos fostret. Olika droger har olika verkan på fostret, och orsakar i värsta fall många olika utvecklingsstörningar. Därför bör kvinnor i fertil ålder som använder droger hänvisas till preventivrådgivningen i tid.

Efter ett oskyddat samlag eller om kondomen gått sönder kan man så fort som möjligt, senast inom 72 timmar efter samlaget, försöka förhindra att en graviditet uppstår med ett akutpreventivmedel som fås på apoteket.

En kvinna med drogproblem kan obehindrat använda kombinationspiller eller progestinbaserade p-piller, om hennes lever fungerar normalt.

Om en graviditet börjat, är det klokt att med patienten diskutera eventuellt avbrytande av graviditeten. Den väntande mamman informeras också om vårdmöjligheter och skyddshemmens verksamhet.

Om mamman fortsätter att använda droger eller är HIV-positiv, är amning inte att rekommendera. En mamma med C-hepatit kan amma, om hon inte har HIV.

Det rekommenderas att det nyfödda barnet till en mamma med drogproblem får en B-hepatitvaccination. Då barnet åker hem behövs ett gott samarbete mellan förlossningssjukhuset, barnsjukhuset, rådgivningen, skyddshemmet, barnskyddet och instanserna som vårdar barnets föräldrar. Särskild uppmärksamhet bör riktas på föräldrars opioidersättning. Det är viktigt att bedöma föräldrarnas förmåga att samverka med sitt barn och deras möjlighet att bära föräldraansvaret.

Om föräldrarna använder droger ännu efter barnets födelse, är barnets hälsa och normala utveckling i fara. Också risken för plötslig spädbarnsdöd kan vara större.

Se också Gängse vård-rekommendationerna Avbrytande av graviditet «Abort»3 och Akutprevention «ö-poistettu Akutprevention»4.

Grunden till allt är den psykiska hälsan

Drogproblem har ofta samband med psykiska störningar. Användningen av rusmedel kan bero på psykiska problem eller orsaka dem. Bakom dem båda kan också ligga gemensamma riskfaktorer. Läkemedel som används för att behandla beroende kan orsaka beroende. I vården behövs ofta samarbete mellan rusvården och den psykiatriska sjukvården.

Eventuella psykmediciner och andra behandlingsmetoder väljs individuellt enligt patientens symtom och situation. Det finns många alternativ.

Grundbehandlingen är terapi

Grunden i behandlingen av drogberoende är olika psykosociala behandlingsformer. Vid opioidberoende förbättrar de resultatet av läkemedelsbehandlingen. Det finns ett brett spektrum av vårdformer och möjligheterna på olika orter varierar. De centrala elementen i vården är diskussion och samvaro. I stället för, eller som stöd för, den individuella terapin kan man också använda gruppterapi, där patientens anhöriga eller en grupp av likställda är med. Ofta består vården av en kombination av olika terapier och metoder.

Man vet till exempel att system som baserar sig på belöning och begränsning minskar användningen av illegala droger och att par- och familjeterapi verkar minska heroinanvändningen bland dem som får ersättningsbehandling med metadon.

Se också God medicinsk praxis-rekommendationen Alkohol på gott och ont «Behandling av alkoholproblem»5.

Texten baserar sig på Finska Läkarföreningen Duodecims Gängse vård-rekommendation och har sammanställts av redaktör Tellervo Aho. Den är granskad av professor Mikko Salaspuro vid Helsingfors universitets enhet för alkohol- och narkotikamedicin samt MD, sakkunnigläkare Annikki Savolainen från Birkalands sjukvårdsdistrikt.

För översättningen till svenska svarar HV Carina Loman.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA