KH2014 Suositus KH2014 Suositus

Melanom (hudmelanom)
Patientinformation |  Publicerad: 2012-10-31  
Kirsi Tarnanen, Ilkka Koskivuo, Katriina Kukkonen-Harjula och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

Melanom (hudmelanom)

Patientinformation
31.10.2012
Kirsi Tarnanen, Ilkka Koskivuo, Katriina Kukkonen-Harjula och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Melanooma»1

Melanom, som utvecklas i hudens melanocyter (pigmentceller), har redan under flera årtionden hör till de cancersjukdomar som ökar snabbast både i Finland och i andra västländer. I Finland insjuknar årligen ungefär tusen människor i hudmelanom, och de insjuknade är yngre än vid andra former av hudcancer. Den viktigaste riskfaktorn är att huden har blivit bränd av solens UV-strålning.

Riskfaktorer

Till riskgruppen för hudmelanom hör ljushyade personer som lätt bränner sig i solen (så kallad hudtyp 1), eftersom det anses att en av de viktigaste riskfaktorerna för hudmelanom är att huden har bränts av solens ultravioletta strålning. Personer med hudtyp 1 har mycket ljus hud, ofta fräknar och rödskiftande hår. Huden bränns mycket lätt och blir knappast någonsin brun. Hudens skyddstid, det vill säga den tid man kan vara i solen utan skyddskräm utan att bränna sig, är endast 5–10 minuter. För dessa personer är den rekommenderade solskyddsfaktorn är minst 20.

Med sunt förnuft kan var och en undvika att bränna sig i solen: med en tillräckligt effektiv solskyddskräm, skyddande klädsel och genom att söka skydd mot solen när den bränner som intensivast. Dessutom borde människor som hör till riskgrupperna för melanom och ungdomar undvika att använda solarium bara för att bli bruna.

Risken för att insjukna i hudmelanom växer tiofalt om personen har haft melanom tidigare eller om han/hon har ett stort antal födelsemärken. Också det att en nära släkting har haft melanom är en riskfaktor.

Diagnostik

20–30 procent av hudmelanomen uppkommer i ett födelsemärke som i åratal varit oförändrat, men upp till 70–80 procent utvecklas i tidigare frisk hud.

Om ett existerande födelsemärke förändras till färg eller storlek, om det uppstår en skorv på ytan eller om omgivningen börjar rodna, är det skäl att visa förändringen för en läkare – samma gäller om man vid vuxen ålder får ett nytt födelsemärke som uppvisar dessa förändringar. Förändringarna sker i allmänhet inom loppet av några månader.

Vilken förändring eller tumör som helst i huden kan vara vilseledande lik ett melanom och tvärtom, så på basis av utseendet kan man inte avgöra om en hudförändring är ett melanom eller inte. För det behövs provtagning och mikroskopisk undersökning av provet.

Hudförändringen kan avlägsnas och undersökas i primärvården

En hudförändring som misstänks vara ett melanom avlägsnas kirurgiskt så snabbt som möjligt för mikroskopisk vävnadsundersökning. Man avlägsnar också litet frisk vävnad runt hudförändringen. Om förändringen är stor eller finns på ett besvärligt ställe, såsom i ansiktet, under en nagel, i nagelvallen, på könsorganen eller i fotsulan, kan läkaren ta prov på en del av förändringen.

Hudförändringen kan avlägsnas i primärvården, men om patologen konstaterar att det finns melanom i vävnadsprovet skickas patienten för behandling till en enhet inom den specialiserade sjukvården som är insatt i behandlingen av melanom.

Vissa egenskaper i vävnadsprovet anger prognosen

Vissa egenskaper hos melanomet visar hur elakartad förändringen är. Tjockleken, som kallas Breslows mått, är det viktigaste av dem; man mäter melanomets tjocklek (djup) i millimeter med mikroskop. Ulceration betyder att det finns sår på melanomets yta.

Det har också betydelse om melanomet är ytligt eller om det har spritt sig djupare i huden. Här använder man sig av den så kallade Clarks klassificering.

För kvinnor är prognosen vid melanom bättre; hos dem diagnostiseras melanom tidigare, melanomen är mera sällan ulcererade (såriga) och de förekommer oftare på extremiteterna, då prognosen är bättre än om melanomet finns till exempel på hjässan eller på bålen. Melanom på fotblad och händer har sämre prognos än de som finns på överarmar eller lår. Graviditet försämrar inte prognosen för melanom. Ålder över 60 år försämrar prognosen, speciellt för män.

Den viktigaste faktorn som påverkar prognosen för cancern är dess spridning. Ett melanom kan vara lokalt (grad I–II), det kan ha spritt sig inom det närliggande området (grad III) eller med metastaser (grad IV). Prognosen för ett melanom som har skickat metastaser är sämst.

Hos ungefär var femte patient recidiverar melanomet, det vill säga det återkommer efter behandlingen. Melanomet kan recidivera lokalt, i ett närliggande hudområde och i närbelägna lymfkörtlar, eller som metastaser.

Undersökning av portvaktskörtlar är viktig för att fastställa utbredning och prognos

Hos var femte patient kan melanomet sprida sig till närbelägna lymfkörtlar. Ett melanoms portvaktskörtlar är en eller flera lymfkörtlar som får sin lymfvätska direkt från det område där tumören finns. Undersökning av portvaktskörtlar rekommenderas alltid då melanomets tjocklek är större än 1 mm. Undersökningen kan göras också på barn och äldre människor, men den görs inte på patienter med mycket dåligt allmäntillstånd eller om det förekommer metastaser.

Undersökningen av portvaktskörtlar görs inom den specialiserade sjukvården. Genom undersökningen hittar man patienter som kan ha nytta av att man avlägsnar lymfkörtlarna. Portvaktskörtlarna avlägsnas ofta vid ett dagkirurgiskt ingrepp med lokalbedövning eller narkos, och ingreppet görs samtidigt som melanomoperationen. Portvaktskörtlarna som har avlägsnats under operationen skickas till patologen för undersökning.

Om man inte hittar tumörceller i portvaktskörtlarna är det osannolikt att tumören skulle ha spritt sig till andra lymfkörtlar. Om det finns tumörceller i portvaktskörtlarna gör man ett ytterligare ingrepp där man avlägsnar de regionala lymfkörtlarna helt och hållet, det vill säga lymfkörtlarna i armhålan, i ljumsken eller på halsen. Om man hittar misstänkta lymfkörtlar redan före operationen, undersöker man det aktuella området med ultraljud och tar ett finnålsprov på de misstänkta lymfkörtlarna. Om det finns tumörceller i finnålsprovet undersöker man inte portvaktskörtlarna utan avlägsnar direkt de regionala lymfkörtlarna.

Den viktigaste behandlingsformen är operation

Den viktigaste behandlingsformen vid hudmelanom är operation. Man opererar alla patienter, också om melanomet redan skulle ha avlägsnats i primärvården. Ändamålet med operationsbehandlingen är att förhindra att melanomet kommer tillbaka lokalt och säkerställa att patienten helt tillfrisknar. Man avlägsnar också 1–2 cm frisk vävnad runt melanomet eller runt ärrbildningen efter melanomet. Det avlägsnade hudområdets storlek beror på melanomets tjocklek.

Om cancern har skickat metastaser, är ändamålet med operationen att lindra symtomen och att förlänga livslängden, eftersom melanom med metastaser (spridningsgrad IV) i allmänhet inte går att bota. Operationsbehandling kommer på fråga speciellt om metastasen är begränsad och lätt att avlägsna. Om metastaserna är vitt spridda i skelettet eller i de inre organen är det i allmänhet inte möjligt att operera. Prognosen är då sämre än om metastaserna finns i huden, i underhudsvävnaden eller i längre bort belägna lymfkörtlar.

De individuella behandlingsbesluten påverkas också av patientens ålder, av mängden metastaser, av deras läge och tillväxthastighet, samt av hur patienten har reagerat på tidigare behandlingar och på hans/hennes allmäntillstånd och önskemål.

Understödjande behandling

Understödjande behandlig vid melanom kan indelas i behandling som förhindrar att melanomet kommer tillbaka och i palliativ behandling, alltså läkemedelsbehandling som lindrar symtomen men som inte botar sjukdomen.

Som understödjande behandling har man i huvudsak använt alfainterferon (IFN-alfa). Det kan man erbjuda patienter som har en speciellt stor risk för att melanomet kommer tillbaka. Man har konstaterat att läkemedlet i stora doser förlänger livslängden, men det har också många biverkningar.

Som understödjande behandling kan man också använda kemoimmunoterapi (en kombination av cytostatika och IFN-alfa) eller strålbehandling. Vaccination mot melanom befinner sig ännu på försöksstadiet.

Uppföljning

Ändamålet med att följa upp melanompatienter är att så tidigt som möjligt upptäcka om cancern kommer tillbaka och att hitta metastaser, samt att handleda patienterna till uppföljning på egen hand och att stödja dem.

Laboratorieprov tas inte rutinmässigt på symtomfria patienter utan den viktigaste åtgärden vid uppföljningsbesöket är att läkaren undersöker patientens hud och lymfkörtlar.

Patienter med liten risk för att cancern kommer tillbaka kan följas upp inom primärvården, men patienter med större risk ska följas upp inom den specialiserade sjukvården (polikliniker för cancersjukdomar (onkologi) eller kirurgi). Patienter som har fått onkologisk behandling följer man i allmänhet upp på en onkologisk poliklinik. Uppföljningstiden är i allmänhet fem år.

Patienter med stort antal födelsemärken och hög risk följs upp på hudpolikliniker inom den specialiserade sjukvården, men det är bra om patienterna också själva undersöker sin hud och kontaktar läkaren om de upptäcker misstänkta förändringar.

Patientversionens text är uppdaterad utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis -rekommendation av redaktör Kirsi Tarnanen, som är ansvarig för patientversionerna. Texten har granskats av ordföranden för sakkunniggruppen, specialistläkaren i kirurgi och plastikkirurgi Ilkka Koskivuo från kirurgiska kliniken vid ÅUCS och docenten, specialistläkaren i hälso- och sjukvård, God medicinsk praxis-redaktören Katriina Kukkonen-Harjula från medicinska institutionen vid Östra-Finlands universitet.

Översättningen till svenska är bekostad Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA