KH2014 Suositus KH2014 Suositus

Äggstockscancer
Patientinformation |  Publicerad: 2013-03-01  
Kirsi Tarnanen, Arto Leminen, Piia Vuorela och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

Äggstockscancer

Patientinformation
1.3.2013
Kirsi Tarnanen, Arto Leminen, Piia Vuorela och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendationen på finska «Munasarjasyöpä»1

Äggstockscancer är tyvärr en lömsk sjukdom, eftersom den inte har några tidiga, för just den här sjukdomen typiska tecken. Det finns inte heller någon screeningsundersökning för att diagnostisera äggstockscancer, inte ens det gynekologiska cellprovet (papa) är till nytta i detta fall. Det här gör att diagnosen ofta fördröjs. Ibland konstateras sjukdomen av en händelse i samband med en gynekologisk undersökning.

I äggstockarna förekommer det också godartade cystor, det vill säga blåsformade tumörer, som ibland försvinner av sig själv under uppföljning. Då friska och godartade celler i äggstocksvävnaden börjar omvandlas till elakartade celler talar man om äggstockscancer. Ungefär 15 procent av äggstockstumörerna är elakartade (källa Syöpäjärjestöt > Munasarjasyöpä «http://www.cancer.fi/tietoasyovasta/syopataudit/munasarjasyopa/»1).

Äggstockscancer är den tionde vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor i Finland. År 2010 insjuknade 464 kvinnor. Risken att insjukna i sjukdomen ökar med åldern; den diagnostiseras oftast hos kvinnor mellan 60 och 64 år.

Riskfaktorer

En riskfaktor för äggstockscancer är barnlöshet och i flera undersökningar har också endometrios kopplats till förhöjd cancerrisk. Hormonsubstitutionsbehandling under klimakteriet ökar risken en aning, men risken minskar då man avslutar hormonbehandlingen.

Uppskattningsvis 5–10 procent av äggstockscancern har ärftlig bakgrund. Om genmutationerna BRCA1 eller BRCA2 förekommer i en kvinnas släkt hör hon till riskgruppen. Dessa mutationer ökar också risken för bland annat bröstcancer

För kvinnor som har genmutationerna BRCA1 eller BRCA2 rekommenderas årliga kontroller med gynekologisk undersökning och ultraljudsundersökning via slidan samt undersökning av tumörmarkörer i blodet. Motsvarande uppföljning rekommenderas också för kvinnor som hör till någon annan riskgrupp enligt bedömning av en specialistläkare i genetik.

Genetisk rådgivning rekommenderas för kvinnor om två närstående släktingar, eller patienten själv och en närstående släkting, har fått diagnosen äggstockscancer. Det är motiverat med genetisk rådgivning också för kvinnor som har insjuknat i äggstockscancer och som tidigare har haft bröstcancer, eller om deras släkt uppfyller kriterierna för en släkt med ärftlig bröst- och äggstockscancer.

Det finns också faktorer som skyddar mot äggstockscancer

Man känner inte särskilt väl till orsakerna till äggstockscancer, men man vet att vissa faktorer minskar risken att insjukna. Användningen av kombinerade p-piller minskar risken att insjukna i äggstockscancer och risken minskar desto mera ju längre tid man använder p-pillren. Också graviditet och amning skyddar. Hos dem som fött tre eller flera barn är risken hälften så liten som hos dem som inte har barn. Sterilisering och borttagning av livmodern minskar risken med ungefär en tredjedel.

Det finns inga specifika symtom på äggstockscancer

Äggstockscancer kan vara symtomfri både i ett tidigt skede och tyvärr också när den har spritt sig. Det finns inga specifika symtom på äggstockscancer, samma symtom kan förekomma i samband med många andra, också godartade sjukdomar.

Både i ett tidigt skede och då cancern har spritt sig har ungefär en fjärdedel av patienterna uppsvälld mage, en eller två kvinnor av tio lider av magsmärtor och var tionde har blödningar ur slidan eller urineringsbesvär. Hos fyra kvinnor av tio konstateras tumören i ett tidigt skede och hos resten då cancern spritt sig.

Undersökning och diagnostik av äggstockscancer

Om läkaren misstänker att orsaken till symtomen kan vara äggstockscancer, kan man med en ultraljusundersökning via slidan skilja på tumörer i äggstockarna och i livmodern och bedöma om förändringen verkar vara godartad eller elakartad. Man kan man också använda datortomografi- eller magnetundersökning eller laparaskopi (titthålsoperation i buken). Dessutom tas ett blodprov för att undersöka så kallade tumörmarkörer. Tumörmarkörer är ämnen som cancercellerna utsöndrar i blodet. Den som oftast används kallas CA 125.

Diagnosen äggstockscancer säkerställs genom att man gör en operation och tar ett vävnadsprov för mikroskopisk undersökning. Bara på så sätt kan man säkert veta om tumören är god- eller elakartad. I äggstockarna förekommer det även så kallade borderline-tumörer som bildar en mellangrupp mellan de god- och elakartade tumörerna. Det finns olika typer av elakartade tumörer beroende på vilken celltyp i äggstocken de härstammar från.

Äggstockscancern kan växa lokalt i den ena eller i båda äggstockarna, men den kan också sprida sig till sin omgivning, till exempel till bukhinnan, till de inre organen eller till lymfknutorna i bäckenet eller bukhålan. I långt gångna fall kan cancern skicka metastaser till levern, skelettet, det centrala nervsystemet eller lungorna.

Behandlingen är operation eller operation och cytostatika

Behandlingen av äggstockscancer beror på vilken tumörtyp det är frågan om och på om den har spritt sig utanför äggstockarna. Behandlingen utgörs av operationer av olika omfattning och cytostatika (”cellgifter”). Ibland räcker det med enbart operation.

Uppföljning

Enligt vedertagen praxis besöker patienter som har insjuknat i äggstockscancer cancerpolikliniken under tre till fem år med tre till sex månaders intervall. En del av uppföljningen kan ske också på den så kallade symtompolikliniken.

Under uppföljningsbesöket går man igenom hur patienten mår, och läkaren gör en gynekologisk undersökning och ultraljudsundersökning enligt behov. I fall man misstänker att sjukdomen har kommit tillbaka tar man också ett blodprov på patienten för att kontrollera tumörmarkörerna. Vid behov ordinerar läkaren bilddiagnostik.

Prognos

Varannan patient med äggstockscancer (50 procent) är vid liv fem år efter det sjukdomen har konstaterats. Hur man klarar sig beror på sjukdomens typ, på resultatet av den första operationen och på hur spridd cancern är. Om sjukdomen har diagnostiserats i ett tidigt stadium är till och med 80–90 procent av patienterna vid liv efter fem år.

Ibland är det inte möjligt att bota cancern

Om det inte längre är möjligt att bota cancern, strävar man efter att förlänga livet och att minska de symtom som sjukdomen orsakar med palliativa (symtomlindrande) behandlingar. Eventuella tarmstopp försöker man åtgärda med både läkemedelsbehandling och operation. Smärta behandlas med olika slags värkmediciner och behandlingen skräddarsys alltid enligt individuella behov. Det tryck som kan uppstå när vätska samlas i kroppens håligheter försöker man åtgärda med punktion.

Det är ofta nödvändigt med hjälp av utomstående

Att insjukna i äggstockscancer är alltid en chock för patienten, så det är ofta nödvändigt med hjälp av utomstående. Det är fråga om en allvarlig sjukdom och behandlingen är tung, så både patienten och hennes närmaste krets behöver stöd. Stöd och rehabilitering ges av vårdpersonalen, rådgivningstjänster (telefontjänster, mottagningar) som upprätthålls av cancerorganisationerna (www.cancer.fi på svenska «http://www.cancer.fi/se/»2), kurser för nyinsjuknade, anpassningskurser och rehabiliteringstjänster.

Patientversionens text har uppdaterats enligt Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis -rekommendation av redaktör Kirsi Tarnanen som svarar för patientversionerna. Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande, specialistläkaren i gynekologi och obstetrik samt gynekologisk onkologi, avdelningsöverläkare Arto Leminen och redaktören för God medicinsk praxis, specialistläkaren i gynekologi och obstetrik Piia Vuorela, båda från Kvinnokliniken vid HUCS. Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA