KH2014 Suositus KH2014 Suositus

Fetma hos vuxna
Patientinformation |  Publicerad: 2011-06-06  
Kirsi Tarnanen, Kirsi Pietiläinen, Suoma Saari, Aila Rissanen, Paula Hakala, Vesa Koivukangas, Jukka Marttila, Katriina Kukkonen-Harjula, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

Fetma hos vuxna

Patientinformation
6.6.2011
Kirsi Tarnanen, Kirsi Pietiläinen, Suoma Saari, Aila Rissanen, Paula Hakala, Vesa Koivukangas, Jukka Marttila, Katriina Kukkonen-Harjula, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Lihavuus (aikuiset)»1

Fetma förorsakar eller förvärrar många sjukdomar som kan förebyggas effektivt och behandlas genom viktminskning. Redan en måttlig viktminskning på minst 5 procent är till nytta, förutsatt att den är bestående. Till bantning och viktkontroll hör alltid en ändring av livsstilen, det vill säga mat- och motionsvanorna.

Vad är fetma?

Fetma betyder att det finns för mycket fettvävnad i kroppen. Mängden fettvävnad kan bedömas genom att beräkna viktindex och mäta midjeomkretsen.

Viktindex (BMI, body mass index)

Viktindex beräknas genom att dividera vikten med kvadraten på längden i meter. Exempel: en person är 165 cm lång och väger 80 kilo, viktindex är då 80 / (1,65 x 1,65) = 29,4 kg/m2 (länk till viktindexräknare).

Den övre gränsen för normalvikt hos en vuxen är uttryckt i viktindex 25 kg/m2, eftersom risken för många sjukdomar ökar om den överskrids. Övervikt har man alltså om viktindex är över 25 kg/m2 och fetma talar man om vid viktindex från och med 30 kg/m2. Viktindex 35–39,9 kg/m2 innebär svår fetma och från och med viktindex 40 kg/m2 talar man om sjuklig fetma.

Midjeomkretsen

Fett som har ansamlats i bukhålan och kring de inre organen (så kallat visceralt fett) märks på ett ökat midjemått (äppelmage). När midjeomkretsen överstiger 100 cm hos män och 90 cm hos kvinnor brukar man tala om bukfetma.

Huvuddragen i behandling av fetma

Behandlingen av fetma bör vara en lika bestående del av hälsovården som behandlingen av andra långtidssjukdomar (till exempel diabetes och förhöjt blodtryck). Den primära behandlingsformen är systematisk livsstilsvägledning (livsstilsbehandling) som genomförs under flera besök och helst i grupp. I livsstilsbehandlingen koncentrerar man sig på kost och motion samt de tankar och inställningar som påverkar dem. Livsstilsbehandlingen kan stödas med lågkaloridiet (VLCD) och läkemedelsbehandling. Sjuklig fetma kan behandlas kirurgiskt, om inte annan rekommenderad behandling ger bestående viktminskning.

För behandling väljs sådana personer som med tanke på hälsan och funktionsförmågan har särskilt stort behov av viktminskning och viktkontroll och som är motiverade till egenvård. Behandlingen riktas särskilt till patienter som lider av sjukdomar relaterade till fetma (följdsjukdomar) eller av svår fetma. Följdsjukdomar eller riskfaktorer är typ 2 diabetes eller dess förstadium, förhöjt blodtryck, störningar i blodfetterna (förhöjda värden av LDL-kolesterol eller triglycerider eller lågt HDL-kolesterol), fettlever, sömnapné (andningsuppehåll under sömnen), kranskärlssjukdom, ledförslitning i knän eller höfter, astma eller polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). En bestående viktminskning är bra för feta även om följdsjukdomar ännu inte uppkommit. Förebyggande av fetma är ytterst viktigt ur folkhälsosynvinkel.

Behandling av fetma förutsätter alltid en bestående ändring i livsstilen

Målet med behandling av fetma är en bestående viktminskning på minst 5 procent, vilket behövs för att minska följdsjukdomarna och riskfaktorerna. Att stoppa viktökningen är i och för sig redan ett steg i rätt riktning.

Behandlingen av fetma kan indelas i två skeden; bantning och viktkontroll. Både bantning och viktkontroll baserar sig på bestående förändringar i livsstilen, det vill säga levnadsvanorna behöver korrigeras och nya vanor nötas in. Det är bra att fundera på och planera livsstilsförändringarna tillsammans med hälsovårdsproffs.

Ändringarna i livsstilen görs för att upprätthålla och förbättra den egna hälsan, funktionsförmågan och livskvaliteten och öka välbefinnandet, inte för att göra livet torftigt och tråkigt. De positiva resultaten uppnås genom långsiktiga, bestående förändringar. Förändringarna måste vara realistiska och gå att genomföra i det dagliga livet. De ska också vara medvetna och så konkreta att de går att uppfölja. Uppföljning är grunden för att upprätthålla de nya vanorna. När man märker att man uppnår resultat och känner att verkningarna är positiva motiveras man att fortsätta på den nya vägen.

Viktkontroll baserar sig på bestående livsstilsförändringar. Bestående betyder inte att avvikelser från de nya vanorna aldrig skulle förekomma. Tillfälliga avvikelser behöver inte förstöra hela den positiva förändringen. Avvikelserna kan ha att göra med vissa situationer eller omständigheter och ger nyttig information och lärdom när man fortsätter justera förändringarna, upprätthåller dem och kanske gör en del nya.

Dietbehandling

Dietförändringar (se elektroniskt bakgrundsmaterial på finska) görs för att minska energiintaget utan att kostens näringsinnehåll blir otillräckligt (proteiner, vitaminer, mineralämnen, essentiella fettsyror).

Huvudpunkter i dietförändringarna är följande:

  • hålla koll på ätandet (regelbunden måltidsrytm, portionsstorlek)
  • undvikande av ”tomma kalorier” (hårt fett, socker, vitt mjöl, sockerhaltiga drycker, alkohol)
  • öka användningen av grönsaker, frukter, bär och fullkornsprodukter (kostfibrerna som de innehåller ökar mättnadskänslan, minskar hungern och minskar energiintaget och effektiverar därför viktminskningen)
  • trygga ett tillräckligt intag av proteiner (60–120 gram/dygn, proteinerupprätthåller mättnadskänslan och sparar muskelvävnad).

Dessutom är det viktigt att se till att man får tillräckligt med kalcium, D-vitamin och även andra vitaminer och mineralämnen.

I bantningsfasen rekommenderas allmänt en viktminskning på 0,5–1 kg i veckan. En lugn bantningstakt förebygger muskelsvinn och det gör även ett tillräckligt intag av protein samt motion.

Lågkaloridiet (VLCD – Very Low Calorie Diet)

Att iaktta en lågkaloridiet innebär att man äter ett energifattigt näringspreparat (under 800 kilokalorier/dygn) som innehåller alla nödvändiga skyddsnäringsämnen.

VLCD-produkter är vanligen pulver som blandas i vatten och som man får på apotek, i vissa snabbköp och naturkostaffärer. Förutom det får man bara äta grönsaker och rotfrukter med lite kalorier, såsom gurka, tomat, sallad, kål, morot, kålrot, zucchini, paprika, sparris och spenat.

Innan man börjar en lågkaloridiet bör en läkare som är insatt i behandling av fetma bedöma om dieten passar för patienten. Dieten bör inte användas om patientens viktindex är under 30 kg/m2, om patienten har en svår sjukdom eller om hon är gravid eller ammar.

Lågkaloridiet används vanligen under uppsikt av hälsovårdspersonal i 6–12 veckor, högst 16 veckor. Under den tiden sjunker vikten ofta med 1,5–2,5 kg i veckan. Hur lång dietperioden är beror bland annat på hur stor övervikten är.

Motion

Att enbart öka mängden motion utan att förändra matvanorna minskar vikten med endast några kilo på 3–6 månader. Men att kombinera motion med en kost med mindre energi underlättar viktkontrollen efter bantningen bättre än bara ändrade matvanor. Kilona kommer inte lika lätt tillbaka hos den som motionerar.

Motion minskar fettet i bukhålan som är så skadligt för hälsan och verkar gynnsamt på förhöjt blodtryck och störningar i blodets socker- och fettomsättning.

Som bantningsmotion rekommenderas motion som förbrukar 300 kilokalorier per dag. Det betyder 45–60 minuter måttligt ansträngande uthållighetsmotion – till exempel rask (stav)promenad, cykling eller längdskidåkning – dagligen. Men också en mindre mängd, till exempel 30 minuters vardagsmotion, även uppdelad i kortare pass, förbättrar hälsan på många sätt. Muskelträning förbättrar muskelstyrkan och inverkar fördelaktigt på socker- och fettomsättningen.

Motionen kan mätas också med stegräknare: för att sköta de nödvändiga vardagsrutinerna behövs dagligen cirka 3 000–5 000 steg. För hälsan anses 7 000 steg som ett minimum, men ju närmare 10 000 steg man kommer, desto bättre för konditionen. En halv timmes promenad innebär ungefär 4 000 steg.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling mot fetma passar bara patienter som är motiverade att gå ner i vikt och ändra livsstil. Läkemedel är inte en primär metod, men kan användas som stöd för dietbehandling och motion om viktindex är minst 30 kg/m2 eller minst 28 kg/m2 om bantaren har följdsjukdomar. Medicin kan användas förutom vid bantningen också som stöd för viktkontrollen.

Orlistat är i dagens läge det enda läkemedlet i Finland avsett för behandling av fetma. Det hindrar enzymet lipas, som produceras i bukspottkörteln, att spjälka fetter, vilket gör att cirka 30 procent av fettet man äter inte sugs upp i tarmen. Orlistat fås också som egenvårdspreparat. Den vanligaste biverkningen är fet eller oljig avföring. Den kan förebyggas genom att undvika feta maträtter.

Kirurgisk behandling

Kirurgisk behandling är lämplig ibland vid sjuklig fetma, det vill säga då viktindex är över 40 kg/m2 samt vid svår fetma (viktindex minst 35 kg/m2) om patienten har följdsjukdomar. Kirurgisk behandling övervägs endast då andra behandlingsmetoder inte gett tillfredsställande resultat.

Kirurgisk behandling kräver också bestående förändringar i livsstilen. Patienten förutsätts klara av att ändra matvanorna så som operationen kräver. Matmängderna minskar drastiskt, men ändå behövs tillräckligt med näringsämnen för att förebygga bristtillstånd. Därför måste kosten vara väldigt hälsosam och den behöver också kompletteras med vitamin- och mineralpreparat.

I Finland är den vanligaste operationsmetoden vid behandling av fetma så kallad gastric bypass. Magsäcken kapas upptill så att den övre delen bildar en påse som rymmer cirka 20–30 ml, som sedan kopplas till tunntarmen (jejunum). Viktminskningseffekten kommer av att operationen begränsar mängden mat man kan äta åt gången och minskar aptiten. En annan operationsmetod är förminskning av magsäcken, där en stor del av magsäcken avlägsnas. Den metoden påverkar vikten närmast genom att begränsa ätandet.

Vikten är efter kirurgisk behandling av fetma i medeltal 15–25 procent lägre tio år efter operationen. Under de första åren efter operationen är viktminskningen ofta till och med större än det här.

Operationerna kan leda till komplikationer som kräver åtgärder, såsom sammanväxningar (adhesioner), förträngningar vid fogar eller sår i den resterande magsäcken. Komplikationer har uppstått hos i genomsnitt 10–15 procent av patienterna. De flesta komplikationerna är obetydliga och övergående. En ny operation utförs på 2–7 procent av patienterna. Dödligheten vid operationerna har varit 0,3–0,5 procent (ungefär 5 patienter av 1 000 har dött).

Patienter som opererats för övervikt bör gå på kontroll årligen inom primärvården efter att kontrollerna på sjukhus upphört.

Varför lönar det sig att gå ner i vikt?

Redan en mycket liten viktminskning (3–5 kg hos en person som väger 100 kg) genom förändring av livsstilen nästan halverar risken att insjukna i typ 2-diabetes under de följande 10 åren hos personer som har sänkt blodsockertolerans (kan konstateras i sockerbelastningsprov). Om diabetes redan konstaterats förbättrar viktminskningen sockerbalansen och minskar behovet av diabetesmediciner.

Viktminskning fördröjer hjärt- och blodkärlssjukdomars förlopp och sänker blodtrycket, varpå blodtrycksmedicineringen kan minskas. Viktminskning verkar också positivt på blodfetterna: 10 kilos viktminskning sänker totalkolesterolet med 5 procent. Vill man förbättra blodets kolesterolvärden är det viktigaste hurudana fetter man äter: välj mjuka växtfetter och -oljor, som rypsolja, och undvik hårda djurfetter (smör, feta mjölkprodukter och ostar).

Hos patienter med sömnapné kan en viktminskning på 5–10 procent få symptomen att försvinna helt, om sjukdomen är lindrig. Då kan patienten slippa behandling med övertryck (CPAP). Hos astmapatienter förbättrar viktminskningen lungfunktionen, minskar symptomen och därmed också behovet av medicinering. Patienter med ledförslitningar i knäna får lindring i smärtorna och bättre funktionsförmåga genom viktminskning. .

Övervikt och fetma i siffror

Finländarnas vikt har stigit, midjemåttet har ökat och andelen feta (BMI över 30 kg/m2) i befolkningen har ökat sedan 1970-talet. Övervikt har ökat kraftigt även bland barn och unga.

Enligt undersökningen Finriski 2007 var 70 procent av männen i åldern 25–74 år i Finland överviktiga och i motsvarande grupp bland kvinnorna 57 procent. Bland männen var 22 procent feta och bland kvinnorna 23 procent.

Denna patientversion är utarbetad enligt Finska Läkarföreningen Duodecims rekommendation God medicinsk praxis av redaktör Kirsi Tarnanen, som ansvarar för patientversionerna. Den är granskad av arbetsgruppens ordförande, docent Kirsi Pietiläinen på HNS enhet för fetmaforskning, arbetsgruppens sammanfattande skribent Suoma Saari, specialläkare inom hälsovård på Institutet för hälsa och välfärd, professor Aila Rissanen, specialläkare inom internmedicin vid HNS enhet för fetmaforskning, docent Paula Hakala, legitimerad näringsterapeut på FPA:s forskningsavdelning, docent Vesa Koivukangas, specialläkare inom gastroenterologisk kirurgi på Uleåborgs universitetssjukhus, specialpsykolog Jukka Marttila på Diabetesförbundet i Finland samt God medicinsk praxis -redaktören docent Katriina Kukkonen-Harjula från institutionen för medicin vid Östra Finlands universitet. Översättningen till svenska är gjord av hälsovårdare Carina Loman, och bekostad och granskad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA