Bihåleinflammation (inflammation i käk- eller pannhålorna, sinuit)
Patientinformation |  Publicerad: 2014-01-11  
Teija Riikola, Kirsi Tarnanen, Johanna Nokso-Koivisto, Jorma Komulainen och Juho Kivistö
PDF Skriv ut

Bihåleinflammation (inflammation i käk- eller pannhålorna, sinuit)

Patientinformation
11.1.2014
Teija Riikola, Kirsi Tarnanen, Johanna Nokso-Koivisto, Jorma Komulainen och Juho Kivistö

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Sivuontelotulehdus»1

Till förkylning hör ofta symtom från bihålorna (bland annat täppt näsa, en känsla av tryck över kinderna) som vanligen går om av sig själv utan medicinering. Man behandlar enligt symtom, vanligen med värkmedicin och läkemedel som öppnar näsan. Till följd av en långvarig förkylning kan det utvecklas akut bihåleinflammation orsakad av bakterier, vanligen i käkhålorna (maxillarsinuit). I sådana fall behövs det antibiotika, i första hand amoxicillin, penicillin eller doxycyklin.

Vad innebär bihåleinflammation?

Bihåleinflammation är en akut infektion som i allmänhet uppkommer efter en långvarig (längre än en vecka) övre luftvägsinfektion (snuva, hosta, ont i halsen, feber).

Man kan ha en bihåleinflammation i käkhålorna, pannhålorna, kilbenshålorna eller i andra håligheter inom samma område. En inflammation kan orsakas av virus, bakterier, svamp, allergi, överkänslighet, en tumör, en främmande kropp eller den kan vara en reaktion på strålbehandling som patienten har fått.

Faktorer som ökar risken

Risken för bihåleinflammation ökar vid slemhinnesjukdomar, till exempel allergisk snuva och näspolyper (godartade slemhinneutbuktningar i näsan), avvikelser i näsans uppbyggnad, oren luft, tobaksrök och dålig munhygien.

Symtom på bihåleinflammation

  • det rinner färgat sekret ur näsan (i klartext snor)
  • näsan är täppt
  • luktsinnet är nedsatt
  • känsla av tyngd eller ömhet i kinderna
  • irriterande hackande hosta som blir värre om natten.

Diagnostik

Om symtomen är lindriga eller måttliga är det fråga om bihålesymtom efter en förkylning, som ofta går om av sig själv eller med symtomatisk behandling. Om symtomen pågår i mer än 10 dagar, om de blir värre på nytt efter att redan ha varit lindrigare, om patienten har kraftig, lokal smärta i kinderna eller om febern stiger till mer än 38ºC kan man misstänka en bakteriell infektion. Om läkaren ser ett varigt sekret som rinner i näsgången eller från nässvalget tyder det på bihåleinflammation. Med ultraljud kan man kontrollera om det finns sekret i käkhålorna. Röntgenundersökning av käkhålorna behövs bara för patienter som har upprepade akuta bihåleinflammationer eller kraftiga symtom eller om man misstänker någon komplikation (följdsjukdom).

Behandling av akut bihåleinflammation

Symtomatisk behandling med preparat som hjälper mot täppt näsa och värkmedicin räcker när symtom, fynd och sjukdomstiden tyder på förkylning.

Värkmedicin och preparat mot täppt näsa

Om patienten har värk i samband med en övre luftvägsinfektion kan inflammationsdämpande värkmedicin hjälpa.

Också om preparat som minskar nästäppan inte påskyndar tillfrisknandet vid en bihåleinflammation kan de lindra värken och känslan av tryck i bihålorna samt minska slemutsöndringen. Kombinationspreparat med läkemedel som sammandrar slemhinnorna och antihistamin eller värkmedicin lindrar symtomen på övre luftvägsinfektion, men en del patienter får biverkningar så som trötthet och torr mun av dem.

Det finns inte belägg för att fuktning eller sköljning med saltvatten skulle ha effekt.

Lokal behandling med kortison

Nässpray med kortison hjälper när symtomen på akut bihåleinflammation är lindriga. Man använder samma dos som vid behandling av allergisk snuva.

Antihistaminer

Antihistaminer kan dämpa slemhinnesvullnaden hos patienter med allergisk snuva. Patienten kan också ha nytta av kortverkande antihistaminer och kombinationspreparat med läkemedel som sammandrar slemhinnorna.

Antibiotika

Om symtomen och fynden tyder på en akut bakteriell bihåleinflammation behövs det i allmänhet antibiotika. Förstahandsläkemedlen är amoxicillin, V-penicillin och för vuxna också doxycyklin. Man rekommenderar en sju dagar lång behandling. Amoxicillin-klavulansyra är ett andrahandspreparat.

Om det första läkemedlet inte har hjälpt kan det behövas en punktion för att klarlägga vilken bakterie som har orsakat infektionen. Detsamma gäller om patienten har kraftiga symtom, om allmäntillståndet är dåligt eller om patienten har någon kronisk sjukdom som ökar infektionsbenägenheten. Då ska man före antibiotikabehandlingen ta en bakterieodling och välja läkemedel enligt odlingssvaret.

Bihålepunktion

Det finns mycket få undersökningar om nyttan av bihålepunktioner. I Finland har det länge gjorts punktioner och erfarenhetsmässigt är de nyttiga om symtomen är kraftiga eller om patienten inte tillfrisknar trots läkemedelsbehandling. Också under graviditet rekommenderar man punktion.

Ofta återkommande eller långvarig bihåleinflammation

Om antalet infektioner är tre till fyra per år eller mera eller om symtomen fortsätter längre än tre månader bör patienten vända sig till en specialistläkare i öron-, näs- och halssjukdomar. Om symtomen är klart ensidiga eller om det förekommer näsblod, skorvbildning, dålig lukt, ansiktssvullnad eller synsymtom ska närmare undersökningar göras i brådskande ordning.

Operation av bihålorna

Operation rekommenderas vid besvärliga, långvariga eller ofta återkommande bihåleinflammationer. Man ska ändå utreda om det förekommer faktorer som ökar risken (till exempel rökning och allergier), och dessa ska åtgärdas innan man överväger operation. En lyckad operation gör i allmänhet att sekretet kommer ut ur bihålorna, men till sjukdomens natur hör att en stor del av patienterna har symtom också efter operationen och de behöver ofta regelbunden lokal behandling av näsan.

Pannhåleinflammation

Inflammation i pannhålorna förekommer vanligen samtidigt med inflammation i käkhålorna, men också enbart pannhålorna kan vara inflammerade. Vid en akut inflammation i pannhålorna har patienten smärta mitt i pannan. Utöver antibiotikabehandling kan kortison vara till nytta, antingen som näsdroppar eller via munnen. Om symtomen inte ger med sig trots behandling får patienten en remiss till den specialiserade sjukvården. Om patientens ögonlock eller panna sväller upp är det allt skäl att med en läkarremiss akut uppsöka en specialistläkare.

Bihåleinflammation hos barn

Vid förkylning hos barn förkommer det förutom i näsan nästan alltid sekret också i bihålorna (så kallad rinosinuit). Antibiotikabehandling behövs inte i sådana fall.

Diagnostik

Bihåleinflammation hos barn diagnostiseras i allmänhet utgående från symtom och läkarundersökning. Röntgenundersökning vid förkylning är inte till någon nytta, och ultraljudsundersökning kan övervägas först för barn äldre än sju till åtta år. Hos barn är det bra att minnas att en främmande kropp som har petats in näsan och blivit kvar (till exempel en vaddtuss) kan ge upphov till ett ensidigt varigt sekret.

Behandling

En akut förkylning hos barn går om utan antibiotika. Förkylningssymtomen kan lindras med värkmedicin, med läkemedel som minskar slemhinnesvullnaden i näsan och genom att skölja näsan med saltvatten.

Det är skäl att misstänka en bakteriell bihåleinflammation och överväga behandling med antibiotika om barnet har varig snuva, hosta eller huvudvärk ännu 10 dagar efter att en luftvägsinfektion har börjat eller om de ovan nämnda symtomen är svåra eller förvärras fem dagar efter symtomdebuten. Förstahandsläkemedlet är amoxicillin.

Komplikationer

Det är ovanligt med allvarliga komplikationer hos barn, men de kan uppkomma snabbt och kräva akut vård på sjukhus. Om det ena ögonlocket hos ett förkylt barn sväller, om barnet får en kraftig huvudvärk, om pannan sväller och ömmar och allmäntillståndet är dåligt måste man söka akut läkarvård.

Speciella situationer

Tandbetingade bihåleinflammationer

En bihåleinflammation kan bero också på en infektion i en tand. I allmänhet är infektionen utdragen och ensidig, sekretet luktar illa och i bakterieodlingen finns anaeroba bakterier. Tanden som är orsak till infektionen kan vara symtomfri. Man rekommenderar punktion med tanke på bakteriebestämning och luftning av bihålan.

Bihåleinflammation i anslutning till astma och näspolypos (polyper i näsan)

En bihåleinflammation förvärrar astmasymtomen och infektionen ska därför behandlas effektivt. Om det finns polyper i näsan kan patienten använda kortison i form av näsdroppar eller -spray, ibland också kortisontabletter.

Bihåleinflammation vid graviditet

Under graviditet förekommer det svullnader i kroppen. Då är det också vanligt att näsans slemhinnor sväller, vilket kan täppa till bihålorna. Bihåleinflammation hos gravida behandlas på samma sätt som annars.

Uppföljning

Om symtomen går om behövs ingen uppföljning. Det är nödvändigt med uppföljning bara för patienter med utdragen eller flera gånger återkommande infektion.

Förebyggande

Man kan förebygga bihåleinflammationer genom att minska antalet virusbetingade luftvägsinfektioner med hjälp av god handhygien och allmän upplysning om hur infektionssjukdomar sprids.

Förekomst

Vuxna får vanligen övre luftvägsinfektioner två till tre gånger per år och barn under skolåldern sex till åtta gånger per år. Vid upp till 90 procent av alla akuta övre luftvägsinfektioner förekommer symtom från bihålorna. Av vanliga förkylningar är det trots det bara en halv till två procent som utvecklas till en akut bakteriell bihåleinflammation. Uppskattningsvis två till åtta procent av befolkningen insjuknar i bihåleinflammation årligen.

Patentversionen är sammanställd utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation av medicinska redaktören Teija Riikola och redaktör Kirsi Tarnanen som ansvarar för patientversionerna. Texten har granskats av MD, specialistläkaren i öron-, näs- och halssjukdomar Johanna Nokso-Koivisto, God medicinsk praxis-chefredaktören, docent, specialistläkaren i barnsjukdomar och barnendokrinologi Jorma Komulainen och God medicinsk praxis-redaktören, MD, specialistläkaren i barnsjukdomar Juho Kivistö.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA