Högt blodtryck?
Patientinformation |  Publicerad: 2015-09-28  
Kirsi Tarnanen, Antti Jula, Jorma Komulainen och Finska Läkaresällskapet
PDF Skriv ut

Högt blodtryck?

Patientinformation
28.9.2015
Kirsi Tarnanen, Antti Jula, Jorma Komulainen och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Kohonnut verenpaine»1

Högt blodtryck? Det har ganska många finländare, för högt blodtryck ger just inga symtom. Be att få blodtrycket mätt när du nästa gång besöker till exempel en hälsovårdare, för trots att man inte känner av högt blodtryck är det skadligt för kroppen.

Ungefär två miljoner vuxna finländare har högt blodtryck (hypertension, blodtryckssjukdom) och bara en femtedel har en idealisk blodtrycksnivå. År 2012 använde ungefär en miljon finländare blodtrycksmedicin, men nästan hälften av dem nådde inte målsättningen för blodtrycksnivån.

Högt blodtryck som riskfaktor för arteriell sjukdom

Högt blodtryck är globalt sett den viktigaste riskfaktorn som minskar antalet friska levnadsår. Risken för att insjukna i hjärtinfarkt eller stroke stiger vid blodtryck över den ideala nivån som ligger under 120/80 mm Hg. Risken är två till tre gånger så stor vid nedre gränsen för lindrigt förhöjt blodtryck 140/90 mmHg, fyra till sex gånger så stor vid nedre gränsen för måttligt förhöjt blodtryck 160/100 mm Hg och sex till nio gånger så stor vid nedre gränsen för betydligt förhöjt blodtryck 180/110 mm Hg. Ålder och andra riskfaktorer för arteriell sjukdom ökar risken att insjukna.

Helhetsrisken för en frisk person att insjukna i en arteriell sjukdom kan uppskattas med hjälp av den så kallade FINRISKI-räknaren «https://www.thl.fi/sv/web/folksjukdomar/hjart-och-karlsjukdomar/finriski-raknaren»1.

Skador på målorgan

Skador på målorgan är förändringar i kroppen som det höga blodtrycket orsakar. Högt blodtryck kan orsaka till exempel alltför stark tillväxt av hjärtats vänstra kammare eller kan leda till njurskada eller ögonproblem.

Ögonbottenundersökning ska alltid göras när det diastoliska trycket (det lägre värdet) är 120 mmHg eller mera. Skador på målorganen ökar risken för tilläggsjukdomar vid högt blodtryck.

Målvärden vid behandling av högt blodtryck

Målvärdet vid behandling av högt blodtryck är under 140/90 mmHg, vid mätning hemma under 135/85 mmHg. Om du har diabetes är målvärdet ännu lägre, under 140/80 mm Hg, vid mätning hemma 135/75 mmHg. Målvärdet är ännu lägre vid njursvikt med äggvita i urinen (albuminuri), under 130/80 mmHg, vid mätning hemma 125/75 mmHg. Hos personer som är mer än 80 år gamla är målvärdet under 150/90 mmHg, vid mätning hemma 140/85 mmHg.

Vad är mmHg?

Enheten mmHg betyder kvicksilvermillimeter, det vill säga trycket av en en millimeter hög kvicksilverpelare vid jordytan. Blodtryckets högre värde kallas systoliskt och det lägre diastoliskt tryck.

Riskfaktorer

Med åldern stiger blodtrycket hos de flesta finländarna. Stegringen börjar redan i den tidiga barndomen och den påverkas av levnadsvanor och ärftlig benägenhet. I sådana kulturer där salt används mycket litet eller inte alls, är blodtrycket oberoende av åldern 100–110/60–70 mmHg.

De viktigaste riskfaktorerna som du själv kan påverka är användningen av salt och alkohol, motion, kost och övervikt. Det lönar sig att börja förebygga förhöjt blodtryck redan under den tidiga barndomen. Förändringar i levnadsvanorna utgör alltid en central del av god behandling av högt blodtryck.

Har jag av högt blodtryck?

Klassificering av blodtrycket baserar sig på mätningar både på mottagningen (medeltalet av två mätningar efter varandra på fyra olika dagar) och hemma med egna mätningar (medeltalet av två mätningar efter varandra morgon och kväll i fyra till sju olika dagar eller med dygnsregistrering.

Läkemedelsbehandling påbörjas om blodtrycket trots förändrade levnadsvanor är högt både på och utanför mottagningen. Beroende på blodtrycksnivån, skador på målorgan och övriga sjukdomar kan behandlingen påbörjas genast eller först efter sex månader med förändrade levnadsvanor.

Ibland spänner sig patienterna för mätningar som görs av läkaren eller hälsovårdaren, så att värdena på mottagningen är förhöjda men blodtrycket är normalt hemma. Denna så kallade vitrockshypertension behandlas inte med läkemedel. Förändrade levnadsvanor och uppföljning av blodtrycket är ändå nödvändigt, för i annat fall övergår vitrockshypertension i kroniskt förhöjt blodtryck (hypertension).

Vid latent hypertension är blodtrycket förhöjt utanför mottagningen men mätt på mottagningen är det under gränsvärdet för högt blodtryck 140/90 mmHg. Möjliga orsaker till latent hypertension (levnadsvanor, läkemedelsanvändning, sömnapné) utreds. Det är nödvändigt att klarlägga och åtgärda orsakerna eftersom sjukdomsrisken vid latent hypertension är nästan lika stor som vid kroniskt högt blodtryck.

Som uppföljning av behandlingen räcker det med medeltalet av mätningar gjorda hemma under fyra dagar: blodtrycket och pulsen mäts två gånger med en till två minuters intervall på morgonen mellan klockan 6 och 9 och på kvällen mellan klockan 18 och 21. Medeltalen beräknas och bokförs.

Hur utförs mätningen rätt?

  • Använd en godkänd mätare, helst en så kallad överarmsmätare «http://www.dableducational.org/sphygmomanometers/recommended_cat.html»2. Handledsmätare rekommenderas endast om överarmen är sådan ett en manschett av lämplig storlek inte kan användas. Mätningen kan göras på vilkendera armen som helst, men i regel görs den på den arm som du inte skriver med, eller den där trycket enligt läkarens undersökning är klart högre. Manschetten (den del av mätaren som sätts runt överarmen) ska ha lämplig storlek.
  • En halv timme innan mätningen ska stark fysisk ansträngning, rökning och koffeinhaltiga drycker (kaffe, te, kola- och energidrycker) undvikas.
  • Sätt manschetten runt överarmen och sitt lugnt i fem minuter. Mät blodtrycket och mät det på nytt om en till två minuter.
  • Tala eller rör dig inte under mätningen.
  • Anteckna mätresultaten i ditt blodtryckskort. (Ett webbaserat blodtryckskort är under arbete; en länk till det sätts senare in här).

Det korrekta sättet att mäta blodtrycket visas på bilden Verenpaineen kotimittaus «Verenpaineen kotimittaus»1

(på finska).

På Finlands Hjärtförbunds sidor finns också en bildserie «http://www.sydan.fi/terveys-ja-hyvinvointi/verenpaineen-omaseuranta»3.

Vad undersöks vid högt blodtryck?

När högt blodtryck har konstaterats görs grundläggande undersökningar för att kartlägga orsakerna till det förhöjda trycket och förekomst av andra riskfaktorer för arteriella sjukdomar. Dessutom undersöks i vilket skick hjärta och blodkärl är.

Undersökningarna innefattar intervju med patienten om sjukdomar (också hos nära släktingar), läkemedelsanvändning och levnadsvanor, klinisk läkarundersökning, laboratorieundersökningar (blodprov, urinprov och EKG) och eventuella avbildningsundersökningar.

Trycknivå, skador på målorgan, andra sjukdomar och riskfaktorer inverkar på behandlingsbeslutet och behandlingsalternativen.

Levnadsvanornas betydelse

Den viktigaste behandlingsformen är förändrade levnadsvanor. Den påbörjas om blodtrycksnivån överstiger 120/80 mmHg:

  • minska mängden salt, gärna till mindre än 5 gram natrium om dagen; för närvarande är vårt natriumintag till och med dubbelt så stort
  • använd alkohol måttligt, för män under 14 och för kvinnor under 9 standardglas (ett standardglas är en flaska mellanöl, 12 cl vin eller 4 cl starksprit) i veckan
  • sluta röka
  • motionera mera; till exempel rask promenad i en halv timme fem gånger i veckan
  • gå ner i vikt om du har övervikt, för redan fem till tio procent har betydelse
  • gynna fisk och fleromättade (inte hårda) fetter i din kost
  • ät mera vegetabilier, rotfrukter, grönsaker, frukt och bär (ett halvt kilo om dagen)
  • se till att du får tillräckligt med kalium, kalcium och magnesium – de påverkar alla blodtrycket
  • undvik lakrits och salmiak om de innehåller lakrits- eller glycyrrhizinsyra, eftersom den höjer blodtrycket.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling påbörjas om förändringar i levnadsvanorna inte sänker blodtrycket tillräckligt. Beroende på blodtrycksnivån, skador på målorgan och andra sjukdomar påbörjas läkemedelsbehandlingen genast eller först efter sex månader av förändrade levnadsvanor. Blodtrycksmediciner som används är ACE- och ATR-hämmare, betablockerare, diuretika (vätskedrivande medel) och blockerare av kalciumkanalen. Alla nämnda läkemedel sänker blodtrycket ungefär lika mycket och i små doser tolereras de väl.

Hur högt blodtrycket är, om det redan finns skador på målorgan eller andra samtidiga riskfaktorer, sjukdomar eller läkemedel inverkar på valet av läkemedel. Betablockerare rekommenderas inte som förstahandsläkemedel om det inte är nödvändigt för behandling av andra sjukdomar (till exempel kranskärlssjukdom).

Behandlingen påbörjas med en liten dos. Om läkemedlet ger biverkningar byts det ut mot ett annat läkemedel. Om läkemedlet inte ger önskad sänkning av blodtrycket tillsätts en liten dos av ett blodtrycksläkemedel ur en annan grupp, eftersom en kombination av två läkemedel fungerar bättre än att fördubbla dosen av ett läkemedel. De flesta patienter behöver kombinationsbehandling; den har bättre effekt och färre biverkningar.

Läkemedelsbehandling med vissa blodtrycksmediciner är trygg också under graviditeten. Behandlingen är trygg också för äldre personer och en läkemedelsbehandling som påbörjats vid yngre år och passar bra ska inte bytas ut enbart på grund av åldern. Hos äldre personer ska också patientens övriga läkemedel som kan sänka blodtrycket beaktas.

Att avsluta eller minska på läkemedelsbehandlingen

Om blodtrycket hållits på optimal nivå (under 120/80 mmHg) i åtminstone ett år genom samverkan av förändringar i levnadsvanorna och läkemedelsbehandling kan läkaren överväga att gradvis minska på eller till och med helt avsluta läkemedelsbehandlingen.

Efter detta ska blodtrycket följas upp eftersom det lätt kan stiga igen. En absolut förutsättning för att det ska gå att minska på eller avsluta läkemedelsbehandlingen är att patienten håller fast vid de förändrade levnadsvanorna.

Uppföljning

Det bästa sättet att följa upp högt blodtryck är mätningar som görs hemma. Ofta är detta tillräckligt. Dessutom besöker patienten sjukskötarens, hälsovårdarens eller läkarens mottagning.

Det rekommenderas att uppföljningsbesök på mottagningen görs med en till två månaders intervall när blodtrycksmedicineringen har inletts eller förändrats. När den individuella målsättningen med behandlingen har nåtts rekommenderas uppföljningsbesök med 6–12 månaders intervall. Eventuella skador på målorgan ska följas upp med högst två års intervall.

Vid uppföljningsbesöket kontrolleras hur patienten mår samt puls och blodtrycksnivå (till exempel med mätningar hemma under fyra dagar). På samma gång säkerställs att läkemedelsbehandlingen är lämplig och patienten håller fast vid de förändrade levnadsvanorna som avtalat.

En del av uppföljningsbesöken kan skötas av sjukskötare eller hälsovårdare och kontakt per telefon eller e-post kan också användas, men det är inte acceptabelt att läkaren förnyar recept utan att bedöma helhetssituationen.

Nyttig tilläggsinformation

Författarna

Författarna Patentversionen är uppdaterad utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation av medicinska redaktören Kirsi Tarnanen. Den är granskad av ordföranden för arbetsgruppen för God medicinsk praxis, forskningsprofessorn, specialistläkaren i internmedicin Antti Jula från Institutet för hälsa och välfärd och chefredaktören för God medicinsk praxis Jorma Komulainen.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA