KH2014 Suositus KH2014 Suositus

Schizofreni
Patientinformation |  Publicerad: 2013-08-02  
Teija Riikola, Tanja Laukkala, Raimo K.R. Salokangas och Finska Läkaresällskapet
Skriv ut

Schizofreni

Patientinformation
2.8.2013
Teija Riikola, Tanja Laukkala, Raimo K.R. Salokangas och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Skitsofrenia»1

  • Patientinformation i utskrivbar form på svenska «»1 (pdf)
  • Patientinformation på finska «Skitsofrenia»2

Det viktigaste för att förebygga schizofreni är att känna igen och snabbt behandla förkänningar till sjukdomen. På så sätt kan man förhindra att schizofreni eller andra psykoser bryter ut. Schizofreni behandlas i första hand inom öppenvården. Vården bör vara långsiktig och konfidentiell. Centrala behandlingsformer utöver läkemedelsbehandling är psykosocial vård och olika former av rehabilitering.

Vad är schizofreni?

Schizofreni är en psykisk sjukdom som bryter ut hos unga vuxna. Förkänningar till schizofreni kan ofta vara ångest, depression och nedsatt funktionsförmåga. Symtomen kan vara svåra att koppla till schizofreni. Förkänningarna kan räcka från några dagar till flera år och de kan tidvis vara borta. Alla som har förkänningar insjuknar inte i psykos.

Om förkänningarna övergår i psykos är symtomen kraftigt förvrängd i tankeverksamhet och uppfattningsförmåga, vanföreställningar och hallucinationer samt avvikande känsloyttringar som osammanhängande tal, underligt beteende eller upprördhet.

Vad beror schizofreni på?

Schizofreni bryter ut som en följd av inre eller yttre stress hos personer som har benägenhet för sjukdomen. Benägenheten kan vara ärftligt betingad, kan ha uppkommit under tidiga stadier i utvecklingen eller bero på båda dessa faktorer. Allmänt anser man att schizofreni har samband med en tidig störning i det centrala nervsystemets utveckling. Störningen ökar benägenheten för att schizofreni ska bryta ut.

I bakgrunden till den stress som utlöser sjukdomen kan det finnas svårigheter som hör till ett normalt vuxenblivande eller parförhållande eller användning av narkotika, såsom cannabis.

Riskfaktorer

Risken för att insjukna är ungefär tiofaldig om en första gradens släkting har schizofreni. Man bör ändå komma ihåg att det inte förekommer schizofreni eller annan psykos i största delen av familjerna till schizofrenipatienter.

Ungdomar som har en stor ärftlig risk är känsligare för avvikelser i atmosfären i uppväxtfamiljen än andra ungdomar. Det har konstaterats att cannabis kan utlösa psykoser, så ungdomar och schizofrenipatienter bör varnas för riskerna med cannabisbruk.

Symtom

Innan det uppkommer symtom som märks utåt kan patienten känna att han/hon själv eller omgivningen är konstig eller förändrad. Patienten kan isolera sig, ha hallucinationer eller ångest och vara depressiv. Sjukdomen har övergått i psykos när patienten får hallucinationer, vanföreställningar eller störningar i tankeverksamhet eller tal. Trots att patienten har symtom känner han/hon sig inte alltid sjuk.

Se bild Utbrott och förlopp av schizofren psykos «http://www.kaypahoito.fi/web/kh/suositukset/suositus?id=imk00784&suositusid=hoi35050»1 (på finska).

Behandling

Behandling av förkänningar till psykos

Man behandlar förkänningar till psykos både med psykoterapi och enligt symtom till exempel med ångestdämpande läkemedel och depressionsläkemedel. För patienter som befinner i omedelbar risk att insjukna i psykos kan man utöver den psykoterapeutiska behandlingen använda små doser psykosläkemedel. En tillräckligt tidigt insatt behandling kan eventuellt förhindra att sjukdomen framskrider.

Behandling av akut psykos

Ändamålet med behandlingen av akut psykos är att minska psykossymtomen effektivt med lämplig läkemedelsbehandling och annan behandling i en trygg vårdmiljö. I det akuta skedet behandlas patienten i öppenvården eller på en psykiatrisk akutavdelning.

När psykosens akuta skede är förbi försöker man begränsa läkemedelsbehandlingen till ett preparat och till den minsta effektiva dygnsdosen.

Man börjar också behandla eventuella andra sjukdomar, som reaktiv depression som kan följa på psykosen, och man utreder om familjen eller barnen behöver hjälp.

Behandling av utjämningsskedet

När de akuta symtomen har lindrats följer ett utjämningsskede, som kan ta flera månader. Målsättning för öppenvården under utjämningsskedet är att patienten återhämtar sig och att psykossymtomen hålls borta.

Under utjämningsskedet återkommer psykosen lätt. Därför är det viktigt att undvika psykosociala stressfaktorer och att fortsätta med psykosmedicineringen. I detta skede får patienten och hans/hennes familj psykoedukativ behandling. Där tas upp faktorer som påverkar insjuknandet och återinsjuknandet i schizofreni samt vikten av och möjligheterna till behandling under sjukdomens olika skeden. Också familjen behöver fortfarande stöd.

Behandling av det stabila skedet

När patienten har återhämtat sig från symtomen under de tidigare skedena följer det stabila skedet. Då säkerställer man att symtom inte återkommer genom läkemedelsbehandling och psykosocial vård samt rehabilitering. Samtidigt förbättrar man patientens funktionsförmåga och livskvalitet.

Behovet av psykosociala behandlings- och rehabiliteringsformer bedöms individuellt. Kognitiv-behavioristisk gruppterapi och stödgrupper hjälper patienten att klara av sjukdomen och att tillägna sig hälsosamma levnadsvanor. Kognitiv rehabilitering kan befrämja funktionsförmågan. Man kan underlätta patientens återgång till arbete eller utbildning genom psykosocialt stöd på studie- eller arbetsplatsen.

Att förutse och känna igen återinsjuknande i psykos

För att förhindra psykos bör man fortsätta med läkemedelsbehandlingen två till fem år efter den första psykosepisoden, beroende på hur kraftiga symtomen har varit och hur känslig patienten är för yttre händelser i sitt liv.

Det att patienten avbryter medicineringen och återinsjuknar i psykos hör till de största problemen inom schizofrenibehandlingen. Risken att återinsjukna i psykos ökar också om det sker förändringar i hälsotillståndet, i de sociala förhållandena eller i andra levnadsförhållanden. Därför är familjens och de närståendes stöd och en stabil vardag av största vikt.

Nya psykosepisoder kan förhindras

  • genom att hålla sig till den planerade behandlingen
  • genom att be läkaren minimera biverkningarna av läkemedelsbehandlingen
  • med psykosocial vård och hjälp av de närstående
  • genom att känna igen symtom som förebådar psykos
  • genom att undvika risksituationer (till exempel att använda alkohol och narkotika)
  • genom att återuppta en avbruten läkemedelsbehandling eller effektivera den pågående läkemedelsbehandlingen.

Minns att det finns hopp!

Förebyggande åtgärder

Ett meningsfullt dagsprogram, social samverkan, aktivitet, arbete, att sköta sin hälsa och möjlighet att få flexibla tjänster vid krissituationer kan förebygga symtom på schizofreni. Också läkemedel mot psykos och kognitiv-behavioristisk psykoterapi kan uppskjuta ett psykosutbrott eller förhindra det.

Förekomst

En människa av hundra insjuknar i schizofreni under sitt liv. Sjukdomen bryter ut tidigare hos män än hos kvinnor.

I Finland finns det ungefär 50 000 personer som har schizofreni. Av hela befolkningen har 0,5–1,5 procent schizofreni. Behandlingen sker huvudsakligen inom öppenvården.

Nyttig tilläggsinformation om schizofreni finns bland annat i Terveyskirjastos «http://www.terveyskirjasto.fi»2 artiklar (på finska)

Texten har bearbetats enligt Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis-rekommendation av redaktör Teija Riikola, och den har granskats av specialistläkaren i psykiatri, God medicinsk praxis-redaktören Tanja Laukkala från Centret för militärmedicin och ordföranden för arbetsgruppen Raimo K.R. Salokangas från Åbo universitet.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA