Svalginfektioner (bland annat halsfluss, adenovirusinfektion och mononukleos)
Patientinformation |  Publicerad: 2012-09-24  
Kirsi Tarnanen, Hans Blomberg, Alpo Vuorio och Finska Läkaresällskapet
PDF Skriv ut

Svalginfektioner (bland annat halsfluss, adenovirusinfektion och mononukleos)

Patientinformation
24.9.2012
Kirsi Tarnanen, Hans Blomberg, Alpo Vuorio och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Nielutulehdus»1

Svalginfektion är en vanlig åkomma som i allmänhet går om av sig själv eller på sin höjd kräver smärtlindring. Om svalginfektionen är orsakad av streptokock A (Str A, ”halsflussbakterien”), behandlar man med antibiotika, vanligen penicillin. Halsfluss (akut infektion i halsmandlarna, tonsillit eller angina) diagnostiseras alltid med antingen svalgodling eller snabbtest.

Mer än hundra mikrober, både bakterier och virus, kan orsaka svalginfektion

Streptokocker (streptokock A samt grupperna C och G) ligger bakom en stor del av de svalginfektioner som orsakas av bakterier. 5–10 procent av svalginfektionerna hos vuxna och 15–30 procent av infektionerna hos barn orsakas av Streptokock A. Det är däremot sällsynt att Streptokock A orsakar halsfluss hos barn som är yngre än tre år.

Största delen av svalginfektionerna orsakas av virus. Hosta, snuva, inflammation i ögats bindhinna, heshet, diarré och för virusinfektion typiska hudutslag tyder på en virusbetingad svalginfektion.

Adenovirus är näst efter streptokock A den vanligaste orsaken till svalginfektion. Den förekommer i alla åldersgrupper men är vanligast hos barn under fem år. 30–50 procent av adenoviruspatienterna har snuva och hosta, och speciellt hos barn med adenovirusinfektion är det vanligt med hög och långvarig feber. Adenovirusinfektioner undersöks vanligen inte närmare och det finns ingen specifik behandlig för dem.

Epstein–Barr virus förekommer hos två till nio procent av svalginfektionspatienterna. Närmast hos ungdomar i pubertetsåldern orsakar viruset mononukleos, även kallat körtelfeber eller kyssjukan. Mononukleos kan också vara orsakad av cytomegalovirus (CMV). Symtom på mononukleos är ordentligt ont i halsen, beläggningar på tonsillerna, inflammation i halsens lymfknutor, ofta förstoring av mjälten eller levern och långvarig feber. En del patienter har också svullna ögonlock.

Det finns ingen läkemedelsbehandling som botar mononukleos. Det är viktigt att behandla smärtan och att få i sig tillräckligt med vätska, eftersom sjukdomen i värsta fall kan vara i flera veckor, i en del fall till och med i några månader. Smärtstillande medicinering lindrar smärtan vid sväljning, och om man tar smärtstillande medel ungefär en halv timme före måltid blir det lättare att äta.

Halsfluss diagnostiseras alltid med antingen svalgodling eller snabbtest

Typiska symtom på halsfluss är plötsligt insjuknande, ont i halsen, feber (över 38 °C), beläggningar eller vita prickar på tonsillerna, ömmande och svullna lymfknutor på halsen eller under käken samt huvudvärk och speciellt hos barn magsmärta, illamående och uppkastningar.

Vid misstanke på halsfluss tar man ett svalgprov på patienter som är 15 år eller äldre och som har minst två av följande symtom: feber över 38 grader, svullna lymfknutor under käken eller beläggningar på tonsillerna, men inte hosta. För barn under 15 år räcker det med ett av dessa symtom.

Snabbtest bör användas endast om man får resultatet medan patienten väntar.

Också friska symtomfria personer kan ha streptokocker i sitt svalg, men då är det inte frågan om halsfluss utan man talar om streptokockbärare. Bärare behandlas inte.

Halsfluss behandlas med antibiotika

Halsfluss behandlas i första hand med penicillin, för vuxna två till tre miljoner enheter/dygn och för barn 50 000–100 000 enheter/kg/dygn delat på två till tre doser under tio dygn. För penicillinallergiker använder man i huvudsak cefalosporin. Andra antibiotika som kan användas är makrolider eller klindamycin. Efter behandlingen behöver man inte ta ett kontrollsvalgprov.

Om penicillinet inte lindrar symtomen inom några dagar eller om patientens symtom blir värre är det skäl att undersöka patienten på nytt. Symtomen kan nämligen orsakas av en samtidig virusinfektion, och då har man ingen nytta av att byta ut läkemedlet.

Återkommande halsfluss

Man talar om återkommande halsfluss om patienten har haft halsfluss orsakad av streptokocker minst tre gånger under ett halvt år eller minst fyra gånger under ett år. Största delen (90–96%) av dem som lider av återkommande halsfluss har i sitt svalg sådana bakterier som penicillin inte biter på. Då överväger man att antingen byta ut eller sätta till läkemedel så att man får effekt också mot dessa bakterier.

Följdsjukdomar

Behandling med antibiotika minskar förekomsten av följdsjukdomar. Följdsjukdomarna kan vara halsböld, öroninflammation, bihåleinflammation eller i sällsynta fall reumatisk feber och glomerulonefrit (en typ av njurinflammation).

Hos unga vuxna är halsböld den vanligaste djupa infektionen i huvud och hals. Den förekommer i allmänhet på den ena sidan och kan utvecklas trots antibiotikabehandling. Hos barn är halsböld sällsynt. Symtom på halsböld är feber, kraftig smärta i halsen (i allmänhet värre på den sida där halsbölden finns), svårighet att svälja och ofta värk i örat på samma sida. Dessutom är gommen rodnande, svullen och mjuk, tonsillerna är ofta förstorade och det finns beläggningar på dem, det är svårt att öppna munnen och att tugga, talet är grötigt och halsens lymfkörtelknutor är inflammerade. Situationen som föregår en böld kallas peritonsillit.

Halsböld behandlas genom dränering av bölden och med antibiotika samt som tilläggsbehandling vätska och smärtlindring.

Tonsilloperation

Man överväger att operera bort tonsillerna när

  • patienten har minst fyra tonsilliter orsakade av streptokocker under ett år, eller minst tre sådana på ett halvt år, trots effektiv läkemedelsbehandling
  • halsbölden inte läks genom dränering och läkemedelsbehandling eller den kommer på nytt, eller
  • barn har halsböld.

Om inflammationen utvecklas ända till halsböld brukar man operera bort tonsillerna hos vuxna efter den andra halsbölden och hos barn redan efter den första. Också hos vuxna opererar man gärna bort tonsillerna efter den första halsbölden om den är dubbelsidig.

Patientversionens text har uppdaterats enligt Lääkäriseura Duodecims God medicinsk praxis av redaktör Kirsi Tarnanen som svarar för patientversionerna. Texten har granskats av arbetsgruppens ordförande, specialistläkaren i allmänmedicin Hans Blomberg, Sibbo hälsocentral och företagsläkare, redaktören för God medicinsk praxis Alpo Vuorio, Mehiläinen Airport, Vanda.

Översättningen till svenska är bekostad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA