Urinvägsinfektioner
Patientinformation |  Publicerad: 2015-12-09  
Kirsi Tarnanen, Maarit Wuorela, Matti Uhari, Katriina Kukkonen-Harjula, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet
PDF Skriv ut

Urinvägsinfektioner

Patientinformation
9.12.2015
Kirsi Tarnanen, Maarit Wuorela, Matti Uhari, Katriina Kukkonen-Harjula, Carina Loman och Finska Läkaresällskapet

God medicinsk praxis -rekommendation på finska «Virtsatieinfektiot»1

Kissnödig, kissnödig, sveda – och kissnödig igen. Kan det vara urinvägsinfektion? Mycket möjligt, åtminstone med tanke på symptomen.

Urinvägsinfektion förekommer främst hos kvinnor. Hos upp till 80 procent av kvinnorna beror infektionen på bakterien Escherichia coli, som finns i tarmen och där är en del av den normala bakteriefloran.

Vad beror urinvägsinfektion på?

Urinvägsinfektion uppstår när bakterier i området mellan urinrörets mynning och ändtarmsöppningen lyckas ta sig upp genom urinröret till urinblåsan. En del mänskor får urinvägsinfektion några enstaka gånger, medan andra får återkommande infektioner.

Faktorer som ökar risken för urinvägsinfektion är nedsatt slemhinneförsvar (t.ex. efter klimakteriet), samlag och flödeshinder i urinledarna. Hos barn kan en orsak vara ett tillbakaflöde av urin från urinblåsan till urinledarna. Hos äldre män kan infektionen bero på förstorad prostata. Risken för urinvägsinfektion ökar också vid användning av urinkateter (katetrisering) och sjukdomar som försämrar blåstömningen, såsom diabetes.

Två former av urinvägsinfektion

Cystit, infektion i de nedre urinvägarna, dvs. urinblåsan och urinröret

Cystit (också kallad blåskatarr) förorsakar vanligen ökat urineringsbehov, urinträngningar, samt sveda. Det kan vara bra att veta att vissa könssjukdomar (t.ex. klamydia och gonorré), gynekologiska infektioner och prostatainflammation kan ge liknande symptom.

Hos en del personer förekommer också asymtomatisk (symptomfri) bakteriuri, vilket innebär att det upprepade gånger konstateras bakterier i urinen genom bakterieodling, trots att personen inte har några symptom.

Pyelonefrit, infektion i de övre urinvägarna, dvs. njuren, njurbäckenet och urinledaren

Vid infektion i de övre urinvägarna har patienten inte alltid urineringsbesvär, utan symptomen kan utgöras av feber (över 38 grader) och smärta i sidan eller ryggen.

Hos åldringar kan de enda symptomen vara illamående, plötsligt försämrat allmäntillstånd eller förvirring. Upptäckten av infektionen försvåras förutom av de diffusa symptomen också av att patienten kan ha flera olika sjukdomar samtidigt eller tidigare har haft asymtomatisk bakteriuri. (Asymtomatisk bakteriuri är vanligare ju äldre patienten är.)

Urinvägsinfektion är en vanlig sjukdom

Näst efter luftvägsinfektioner är urinvägsinfektioner de vanligaste infektionerna som behöver läkarvård. I Finland behandlas årligen ca 250 000 urinvägsinfektioner inom den öppna vården och ca 20 000 på sjukhus. Infektioner i de nedre urinvägarna är betydligt vanligare än infektioner i njurarna.

Urinvägsinfektioner förekommer mest hos kvinnor. Ca hälften av alla kvinnor drabbas av urinvägsinfektion minst en gång i livet, och risken ökar markant efter övergångsåldern. Hos 20–40 procent kan urinvägsinfektionen bli återkommande.

Hos barn är urinvägsinfektion vanligast i åldersgruppen under ett år och i den åldern är den nästan lika vanlig hos pojkar som hos flickor. Hos unga och medelålders män är urinvägsinfektion sällsynt och har oftast samband med katetrisering av urinblåsan eller andra åtgärder som berör urinvägarna. Både urinvägsinfektioner och asymtomatisk bakteriuri blir vanligare med åldern även hos män och är vid hög ålder nästan lika vanliga hos män som hos kvinnor.

Undersökningar och behandling

Om en för övrigt frisk kvinna i åldern 18–65 år får cystit (blåskatarr), behövs inga laboratorieundersökningar av urinprov, utan läkaren kan ordinera en antibiotikakur utifrån symptomen. Läkemedelsbehandlingen består vanligen av en tre dagars kur med pivmecillinam, nitrofurantoin eller trimetoprim eller en engångsdos fluorokinolon.

Hos övriga patienter bekräftas diagnosen genom en bakterieodling som görs på ett mittstråleprov av urinen. Före provet borde urinen helst vara minst fyra timmar i blåsan, om möjligt. Efter läkemedelsbehandlingen görs en uppföljande bakterieodling endast om symptomen inte går om eller om det gäller en gravid kvinna.

Asymtomatsik bakteriuri behandlas endast hos gravida kvinnor.

Infektioner i de övre urinvägarna behandlas primärt med en 7 dagars kur med fluorokinolon. Ibland används sulfatrimetoprim. Om patienten har hög feber eller nedsatt allmäntillstånd eller är gravid rekommenderas sjukhusvård.

Bland unga och medelålders män är urinvägsinfektion sällsynt

Feberfri infektion i de nedre urinvägarna hos män behandlas huvudsakligen med trimetoprim eller fluorokinolon (minst 7 dagar). Vid infektion med feber bör man använda läkemedel med god effekt på prostatan och bitestiklarna.

Urinvägsinfektioner är ovanliga hos för övrigt friska barn

Hos spädbarn kan feber vara det enda symptomet på urinvägsinfektion. På spädbarn tas urinprov i en speciell dyna eller påse, särskilt avsedd för ändamålet.

Hos barn i lekåldern kan ett tecken på urinvägsinfektion vara att ett barn efter blöjavvänjningen på nytt börjar kissa ner sig. Urinprov på barn som kissar i potta tas genom att den rena provburken placeras framtill i pottan. Urinprov på stora barn tas på samma sätt som på vuxna.

Infektion i de nedre urinvägarna hos barn behandlas med en fem dagars läkemedelskur, vanligen nitrofurantoin eller trimetoprim. För besvärligare infektioner krävs en sju dagars kur med sulfatrimetoprim, cefalosporin, cefuroximaxetil eller pivmecillinam.

Om ett barn har upprepade urinvägsinfektioner rekommenderas förebyggande medicinering – särskilt om man upptäckt en strukturavvikelse i barnets urinvägar.

Urinvägsinfektion med feber hos spädbarn och infektion i de övre urinvägarna hos äldre barn behandlas på sjukhus. Medicin ges först genom dropp och sedan fortsätter medicineringen peroralt, alltså via munnen.

Diabetiker, njurpatienter och åldringar

Hos diabetiker behandlas urinvägsinfektion på samma sätt som hos andra, men när det gäller njurpatienter måste man vara noga med vilket läkemedel man väljer.

Cystit (blåskatarr) med symptom behandlas hos äldre kvinnor på samma sätt som hos yngre kvinnor. Hos patienter som har urinkateter en längre tid är det vanligt med bakteriuri, men behandling ordineras inte utan symptom. Då läkemedelsbehandling påbörjas avlägsnas alltid katetern om möjligt. Ifall patienten inte kan vara utan kateter byts den ut till en ny.

Tilläggsundersökningar efter behandlingen

Tilläggsundersökningar behövs inte för kvinnor med cystit några gånger per år eller pyelonefrit någon enstaka gång. Om en man har urinvägsinfektion med feber rekommenderas urologkonsultation.

Ibland kan urinvägsinfektioner hos barn bero på strukturavvikelse i urinvägarna. Därför bör urinvägarna alltid undersökas med ultraljud efter den första urinvägsinfektionen hos ett barn. Om strukturavvikelser konstateras, bedöms den fortsatta vården inom specialsjukvården.

Tilläggsundersökningar är motiverade även ifall en infektion på njurnivå återkommer eller inte reagerar på läkemedelsbehandlingen inom några dygn.

Förebyggande åtgärder

Ifall en kvinnas urinvägsinfektioner har tydligt samband med samlag är det bra att tömma blåsan och ta förebyggande medicin som engångsdos direkt efter samlaget. Efter klimakteriet kan man minska risken för urinvägsinfektion med lokal östrogenbehandling. Det har även konstaterats att tranbärs- eller tranbärs-lingonsaft (2 dl morgon och kväll) minskar risken för att infektionen återkommer.

Om urinvägsinfektionerna återkommer minst tre gånger per år kan man påbörja förebyggande behandling med antibiotika för att förhindra infektionerna. I första hand används små doser av trimetoprim eller nitrofurantoin. Behandlingen varar i 6–12 månader.

Det finns också andra sätt att minska risken för urinvägsinfektion – men dessa är dock inte vetenskapligt bevisade. Större intag av vätska ökar urinmängden och gör att blåsan töms oftare. Förstoppning bör åtgärdas. Det är också bra att undvika att få kallt. Rikligt intag av C-vitamin gör urinen surare och bromsar upp tillväxten av vissa bakterier i urinen, men det finns inget belägg för att ens rikligt intag av C-vitamin skulle kunna förhindra urinvägsinfektioner. Förutom att tömma urinblåsan efter samlag lönar det sig att undvika spermiedödande vagitorier, skum och tabletter, samt pessar.

Patientinformationen är sammanställd utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims God medicinsk praxis -rekommendation av redaktör Kirsi Tarnanen. Den är granskad av arbetsgruppens ordförande, MD Maarit Wuorela, specialist på njursjukdomar och avdelningsläkare på Åbo stadssjukhus och av God medicinsk praxis redaktören, docent Katriina Kukkonen-Harjula, specialläkare i hälsovård vid institutionen för medicin vid Östra Finlands universitet. Gällande barn har texten granskats av professor Matti Uhari vid Uleåborgs universitet, specialist på barnsjukdomar och infektionssjukdomar hos barn.

Översättningen till svenska är gjord av hälsovårdare Carina Loman och den är bekostad och granskad av Finska Läkaresällskapet.

Ansvarsbegränsning

God medicinsk praxis -rekommendationerna är sammandrag gjorda av framstående experter gällande diagnostik och behandling av bestämda sjukdomar. De ersätter inte läkarens eller annan hälsovårdspersonals egen bedömning av vilken diagnostik och behandling som är bäst för den enskilda patienten då behandlingsbeslut fattas.

God medicinsk praxis-rekommendationerna är oberoende nationella behandlingsrekommendationer som baserar sig på evidensbaserade forskningsresultat. Läs mer
GOD MEDICINSK PRAXIS - REKOMMENDATION PÅ FINSKA